- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
40

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelaide

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hemma ej hade mera än en liten så kallad trädgård
med två rader krusbärsbuskar och några gamla
äppleträd, hvilka tycktes vara angripna af spetälska, kunde
aldrig utan en hjertans förargelse lustvandra i
krigsrådet Herrmans park, der man hade stora präktiga
träd, vattensprång och en dam med svanor uti.

"Men min Gud, är det då det der templet, som
Karin i Knäppen talade om och som man hållit på
med sedan i våras?" hviskade majorskan till
prostinnan och fru patronessan på Trollinge, som i hvit
krusad och kuriös sidenhatt gick på hennes andra sida.
"Se på! – kan man se, det ser ut som om man lade
ett terrinlock på åtta ljusstakar – hvartill är det
ämnadt?"

"Det lär vara en souvenir", sade fru patronessan Silfvergren.

"En souvenir?"

"Ja, ett minne."

"Jaså; af hvem då?"

"Jo, af fru Herrmaus mor."

"Jaså, jaså", yttrade majorskan, hvars näsa
betydligt spetsade sig. "Af för detta fröken von Bileam,
som var – ja verkligen, husmamsell hos min salige
onkel, då i en hast herr Antonsson friade. Kan
man se!"

Med dessa ord stego de tre damerna in i templet,
der en här af unga flickor med guirlander mellan sig
stodo uppstälda kring en byst, föreställande den
aflidna, hvartill piedestalen var af porfyr med von
Bi-leams vapen i messing på framsidan, alldeles liksom
den smakfulla prydnaden på biskop Mennanders
grafvård. Redan att man ej velat låna någon af fröknarne
Wolfenbiittel att föreställa genier, utan till dessa roler
utsett vackra torparebarn på godset, förargade den
goda majorskan, om också ej det anspråksfulla
monumentet gjort det. Hon betraktade derför hela den i
sanning vackra barngruppen med mer än vanlig galla
i blicken.

Excellensen kom och en kör afsjöngs, "af valda
röster", heter det vid dylika högtider. Dessa verser
voro af fru Herrman, som var litterär af sig och hade
läst en hel hop klassiker på flere språk. De voro både

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free