- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
65

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ånger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

tror att Guds skapelse är slut med molnbäddarne,
hvilka stänga en högre verld ifrån honom; det är
denna praktfulla och oändliga blick in i en annan
verld, som ej faller den till del, hvilken tror att allt
är slut med detta, som ej med bön och kärlek, ej med
tro och hopp blickar uppåt och letar efter den första
stjerna, som skickar sina strålar genom töcknet

Herr Simon var således på väg att bli en annan
menniska, utan att derför hans verldsliga kunskap
eller hans outtröttliga flit lemnade honom. Han
sammanblandade ingenting, hade ingenting oredigt - ty
han var klok; men han sökte något bättre, ty han
törstade att få dricka ur en ren och obemängd källa.

Man anser i allmänhet för någonting omöjligt, att
en menniskas sinnelag och böjelser på en gång taga
en annan, en ny rigtning. Detta är dock vanligen
fallet; en förändring, som vi tro hä skett småningom,
har dock ej gjort det i annat afseende än i sin
utveckling. Det är alltid ett kort tidsmoment, då den
slumrande kraften vaknar till verksamhet, då brodden i
kornet lefver upp ur sin hvila och samvetet eller
eftertanken i menniskosjälen börjar att verka.

Det är således icke blott i romanen, utan i det
verkliga lifvet, som vissa, ofta obetydliga händelser
bestämma den rigtning vi taga. En hvar kan vid minsta
reflektion finna, huru en händelse, en tillfällighet eller,
om vårt högmod vill erkänna det, (ty vi tåla vanligen
hellre slumpen än en vis försyn) försynen genom en
småsak gestaltat hela vår lifsställning och i och med
detsamma äfven gifvit oss en viss själsrigtning. En
bjudning, dit vi ej ämnat oss, en liten tur på landet,
i hvilken vi händelsevis komma att deltaga, ett ord i
$tt sällskap, fäldt utan all beräkning, skaffar ofta
ynglingen en hustru eller flickan en man. Och alla de
händelser, som sedan kedja sig vid denna, skapa vårt
lifs lycka eller olycka, tvinga vår själ att ta en ofta
motsatt bana mot den förra.

Det är högst sällan de långsamma beräkningarne
slå in; det tyckes som försynen ej tillät att de slå in
som beräknadt var, äfven om de i det yttre tyckas gå
i uppfyllelse; ty ett ögonblick, en tillfällighet vänder
bladet, och på andra sidan stå helt andra meningar

Samvetet. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free