Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
än man på den första kunde ana. Hela lifvet är en
sammanhängande mening, och ingen vet, när det
bestämmande ordet, det som ger hela meningen sin
betydelse, kommer; men då det kommer, står det der
genast helt och verkar genom hela serien af de för sig
meningslösa orden.
Liksom ett sådant ord ej låter klyfva sig och
staf-velsevis kan inskjutas mellan hvarje komma, likaså kan
en själstanke, om den skall bestämma hela lifvets
rigtning, icke bokstaf efter bokstaf växa fram i själen, utan
måste stå der hel på en gång, ty innan dess är det
icke en tanke. Det är således ganska naturligt och
alldeles icke så ovanligt som man tror, att en
menniska af herr Simons tyst grubblande sinnelag, med
ett hjerta, som omärkbart arbetade, skulle, om en
ljusstråle upplyste hans mörker, med lika ihärdighet gå
framåt i den nya rigtningen, som han ihärdigt arbetat
ner sig i en annan. Herr Simon hade kraft och
ihärdighet, och detta är alltid nog att bilda en
karaktär; det beror sedan på rigtningen, om den blir god
eller ond.
Det är klart att han, då han nu börjat en ovanlig
bana, ofta stapplade i början och måste gå tillbaka
för att finna hvarifrån han utgått, för att liksom vid
roten finna upphofvet till sin forna lefnad och der
söka att förstöra sjelfva den punkt, från hvilken
ogräset, som växte öfver hvetet, sprang upp.
Det är ej nog att toppa tistlarne, de måste
.uppryckas med roten, eljes växa de beständigt ånyo; men
för att kunna det, måste man veta hvar roten finnes
och hur långt den utgrenar sig.
Herr Simon hade som en fattig gosse kommit i
Fredrikssons bod; han var den tiden ett godt barn
och hade under sina gossår icke förändrat sig; han
mindes hur han grät, då han första gången gick till
nattvarden, huru nära han tyckte sig vara Gud, huru
långt han då var på den vägen, der han nu behöfde
hela sin själs kraft för att hålla sig uppe.
Men hur hade han då kommit ur banan? Hade
det skett under en lång tid, eller hade en ny ande
hastigt fattat honom? Var det "sparsamheten och
ordningssinnet, som småningom hade öfvergått till snålhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
