Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
och kanske äfven min far, fastän jag aldrig kunde
märka det.
Jag ämnade» att bli min egen herre, och det har
jag också varit, fastän det är tråkigt, odrägligt,
olyckligt att ej hä någon yttre kraft, som tvingar till arbete.
Redan som pojke kände jag mig mätt på lifvet;
öfvermätt - det bästa af lifvet är sömnen, och den
bästa sömnen - döden. En person, som jag, är som
ett skepp, dömdt att gå for en beständig passadvind,
utan att ändra seglen en tum.
Annat lif är det att känna motvind spela i seglen,
att vara tvungen att vända dem, att kämpa och
arbeta för att begagna den otämda naturkraften.
En storm är ändå något. Men mig varpade man
fram i den stilla blomsterprydda insjön, som min
barndom var; - jag fick aldrig komma ut på hafvet,
behöfde aldrig frukta en storm; och sedan jag ändtligen
kom ut på hafvet för mig sjelf, så fick jag genast en
passadvind, som blåste precis ditåt jag som förnuftig
menniska borde vilja, till glädje, rö och hvila.
I mina föräldrars hus fick jag många bekanta ;
flickor och gossar voro bjudna för min skull och fingo,
då vi voro små, sockerbröd; vi bygde små hyddor,
om sommaren i trädgården, om vintern af granris i
salen, och der agerade vi då röfvare, om jag nyss läst
någon röfvarehistoria, eller vildar från Söderhafvet, om
jag läst i Gooks resa, eller också herdar och herdinnor,
om min mor berättat någon herderoman.
Vi fingo göra hvad vi ville, och den enda
skilnaden, som dock ej störde illusionen, var att
röfvaran-föraren, det var jag, eller konungen på Borå Borå, det
var också jag, eller herden Alexis, som också var
sarnma person, i alla händelser trakterades med
bakelse, sylt och mandelmjölk.
Sedan jag blef något äldre, tillstälde min mor
små baler der hemma för stadens barn, och det var
en riktig högtid, när de små damerna i sina hvita
klädningar och med sidenskorna fastade med smala
band om de små välformade benen kommo till oss.
De små kavaljererna i jackor och randiga byxor
öfvade sig i att vara artiga och att hålla luggen ur
synen. Jag var dock den förnämste af alla; och alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
