- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
76

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

att åter i min själ låta de gamla bilderna lefva upp
och en annan dag, utan konstkännarens fingervisning,
besökte galleriet, såg jag blott ett stycke lärft, på
hvilket man målat ett mera godt än skönt qvinnoansigte.
Det var allt.

Emellertid gjorde min bekantskap med lilla Lina
en sorts epok i mitt lif, så till vida att jag, då jag
första gången gick till skrift, kände mig lycklig och
glad och liksom tyckte att himmelen var öppen.

Jag var då sexton år gammal.

Som en rik mans son skulle jag ut för att afsluta
mina oordnade studier. Jag reste - jag grät häftigt
i och länge, ty min barndom var dermed slut - och
illusionerna.

I Upsala blef jag snart bekant med en stor hop
pojkar, som jag. Det är klart att jag, den rike
Gerhards son, blef primus inter pares och lyste med mina
kunskaper, min qvickhet, som man tillade mig, och
med min råd och lägenhet. Sjelfva professorerna
små-logo vänligare åt mig än åt de ändra - öfverallt
fann jag penningens värde öfverväga allt annat, ty jag
kunde ej underlåta finna, att der voro många andra,
fastän fattigare än jag, som egde snille och kunskaper
och andra företräden långt framom mig; men de
bemärktes icke, de betraktades med likgiltighet och ibland
med löje.

Detta verkade icke välgörande på mig; jag
började förakta menniskorna; men detta är ju ej min
skull - rår jag för, att de göra sig föraktliga?

Jag kom ej hem på flera år; ty sedan jag vistats
vid akademien några år och träffat mina föräldrar i
Stockholm, der de köpt ett hus och bodde, då min
fars affärer det tilläto, skulle jag resa utrikes.

Jag har ingenting att berätta om denna resa,
annat än att jag var ute i fyra år och återvände hem
mera erfaren än förut. Jag hade sett allt härligt och
skönt i Europa och fann således, när jag kom hem,
allting smått och obetydligt; jag hade sett rika män i
utlandet och fått reda på, att hela den förmögenhet,
som man i Sverige ansåg så stor, jemförelsevis var
en lumpenhet - jag ansåg mig nära nog för fattig.

Men det som jag framför allt annat vunnit var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free