- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
79

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

Det "fnittrande" skrattet fortfor.

"Det är som jag säger, han är kär i vår lilla Lina,
lycka till, lilla Lina, ödmjukaste tjenarinna, min lilla
fru friherrinna."

"Åh prata ej så stolligt - det var väl ej farligt
att jag dansade med honom?"

"Nej bevars, hi hi hi - nej bevars; men att han
i dag sprang ned på gatan för att möta dig."

"Ja, jag såg hur han tittade ut genom fönstret,
och så kom han som en raket sättande ned för
trapporna och trädde ut ur porten just då vi skulle
passera."

"Hi hi - ja du är också bra söt, Lina lilla, i din
nya klädning."

"Åh, det är bara kattun, men man får tåla sig."

"Nå, hör på, när råkas vi igen, i afton ute på
kyrkogården? Jag tror att Gösta och Ludvig komma
dit. Kommer du med? Vi kunde roa oss en smula."

"Åh ja, det måtte väl gå för sig."

"Åh, baron kommer nog med han också, om vi
passera förbi der han bor med Lina med oss."

Hvad är det för en baron? frågade jag löjtnantskan.

"Jo, det är visst baron von Skallen, baron Thomas
- Thom Skallen, som han vanligen kallas."

"Jaså."

"Ja, det är en för söt karl, han bjöd upp Lina
fyra gånger på sista balen. Herrn skall veta, att det
går ej småsmulor åt till endast handskar för en flicka
nu för tiden. - Men nudröjer hon för länge", mumlade
gumman, då skrattet i förstugan ej ville ta slut, och
i ett nu var hon uppe, öppnade litet på dörren och
sade: "Lina, kom in, Lina lilla!"

"Nå, hvad står på nu igen, kära mamma?"
yttrade flickan vresigt. "Jag har bedt flickorna komma
in, men de vilja, ej komma, de styggorna."

"Åh jo, kom in och drick en kopp tévatten!" sade
löjtnantskan.

"Nej tack, tant lilla, nej tack, lilla goda tant -
det var sant, mamma bad mig helsa tant, att hon inte
har smör för närvarande."

"Tack, lilla Lotta; kom in, Lina!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free