Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
sina borgerliga onera, och folk, som hade bildning och
vitterhet och som ej kunde köpa sig så mycket som
en ärlig kutting sill för hela sin vitterhet. Han
inblandade också åtskilligt om en som hette Lidner och
en som hette Kexell, andra sådana odågor att förtiga,
för att ej nämna baroner och löjtnanter, som aldrig
egde så mycket som spik i vägg. Lina antog ett spotskt,
föraktligt utseende och smålog bittert då hon såg på
mig, liksom för att säga: "i ett sådant sällskap är jag
dömd att lefva".
Herr Liflings bleka, temligen fräkniga ansigte
visade likaledes spår af mindre behagliga sinnesrörelser.
Mamma, som begrep att der var kommet "smolk"
emellan de unga, försökte afvärja stormen med en
lång berättelse om hennes salig man, som en gång på
källaren Pelikan i Stockholm råkat Bellman, eller om
det var någon annan sådan en, och fått sillsallat, som
han bar i västfickan.
Äfven jag ville försöka något; men då berättade
mig herr Lifling, att det äfven fans visst folk, sorn
reser utrikes och förstör de penningar, som föräldrarne
med svett och möda förvärfvat, och sedan komma
hem och göra sig till.
Herr Liflings hela verldsåskådning var för
ögonblicket mörk, och som jag fann att jag höll på att
tränga mellan barken och trädet, steg jag upp för att
ta afsked.
Lina var under denna scen rätt vacker; de fina
kinderna brunno, de sköna blå ögonen tycktes
återhålla några tårar. Jag höll på att glömma alla
förändringar tiden gjort och åter börja tänka på
stjernorna, på englarne och på Gud, om hvilka de rosiga
lapparne fordom hviskat.
Med en blick på Petri förnekelse gick jag. Det
finnes få menniskor, som ej förneka sig sjelfve och åt
sina barndomsminnen säga: "jag känner eder icke, jag
vet ej heller hvad I sägen". - Men för en och hvar
kommer ett hanegäll.
Det var således mitt ideal, nedsjunket till en
fåfäng, inbilsk docka, som förnekade sig sjelf, sin bättre
natur, sin mor och sina vänner och som kämpade med
fattigdomen, icke en ärlig kamp, derigenom att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
