Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Jag reste då, ty jag hade äfven en stor respekt
för folket och hvad det sade.
Det var sent en afton jag kom fram, och det
dröjde ej länge förr än jag var hos min mor, som,
omgifven af ett halftjog fruar, hvilka skulle trösta, tog
sig rätt prydlig ut i sin hvita nattdrägt med
utsynin-gar och garneringar.
Hon höll. då jag inträdde, en broderad
battistnäs-duk för ögonen och en af hennes kaffesystrar dröp
några droppar i en sked, med hvilken hon som en
tröstens engel kom pekande; min mor slog blott med
handen.
Jag hade sett sådant förut, till exempel när min
far ej ville köpa ett par isabellfärgade hästar i stället
för de bruna; då blef min mor "altererad" och samma
tant, som då, stod nu med droppflaskan i hand.
Den der skeden och den der lilla flaskan med sin
vidhängande långa prestkrage, voro i vårt hus sorgens
och smärtans symboler.
"Herr Axel är här", hviskade eri annan gumma,
hvilken icke var så altererad som de andra.
"Jaså. Ack, är det du, älskade Axel? Kom till
mitt hjerta!" sade min mor. "Din älskade far
kämpar på sitt yttersta, han har ej många stunder att
lefva, han har väl ej sagt något, men visst vill han se
dig. Gå dit in, käre Axel!"
Således gick jag, med någon bäfvan, in till min
döende far. Jag hade aldrig sett hur det går till när
urverket stannar, när fjedern upphör att verka och
pendeln att gå; jag hade ej sett det ögonblick, då
själen flyktar, det vill säga, då kedjan springer och
hjulen i förvirring surra ut, tills allt stannar.
Jag hade verkligen förestält mig något annat vid
ett dödsläger än det jag fick se. Min far var mera
utmärglad, svagare, mörkare och om möjligt mera
frånstötande än förut.
När jag inträdde, betraktade han mig utan att
säga ett ord och vände sig sedan till notarien, som
hade uppsatt testamentet.
Med det mest barbariska lugn ordnade han nu allt,
från det minsta till det största, bestämde huru
mycket plåtarne på hans likkista skulle kosta, huru myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
