Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
ste växa upp till en lind och ej kan förändra sig till
en enbuske.
l vårt land komma aldrig parvenyer*fram, utan
ett fasligt clamamus från folket, som riktigt förargar
sig öfver om någon ur dess eget sköte stiger opp;
deremot finner det ganska naturligt och tycker att allt
är väl bestäldt om en excellens’ son också blir
excellens, och det skattar gerna temligen bra, och låter
löneförmånerna regna i ymnigt mått för att kunna
värdigt belöna en förnäm mans son derför^, att han
också har den godheten att vilja bli förnäm.
Denna fasta öfvertygelse om att vissa slägter böra
vara på vissa platser inom samhället är djupt rotad
i vår nation; och säkert är att om Linné varit son
till ett riksråd och det oaktadt blifvit botanikens
furste, skulle svenskarne ansett honom för eri narr, som
kunde sänka sig så djupt; men hade han som fattig
prestson stigit i höjden och omgifvit tronen, skulle
de gjort allt för att kasta honom ned igen till sin
förra obetydlighet.
Sådant är folket, eller kanske rättare var, då jag
var ung; jag har sedan ej tagit reda på, huruvida
det förändrat åsigter. Kast-anda och afund äro dock
någonting utmärkande för .vårt afskilda land.
Det var således temligen afgjordt att von Lindau
skulle vara förnäm; men penningen är ändå alltid
den allra förnämste, och derföre fruktade jag icke att bli
hans vän. Fattiga stackare afråda jag derifrån; ty det
kommer alltid det ögonblicket, då de bland de öfrige
klienterna få svettas i den forna vännens förmak och,
då de råka honom, måste buga sig i djupet och kalla
den gamle vännen: ers excellens och tacka Gud om
han behagar säga du och fråga hur det står till nu
för tiden. Detta fruktade icke jag; ty den rike Axel
Gerhard kunde när som helst utan att genera sig träda
in till sin vän excellensen, säker att bli väl emottagen.
Lindau var en fint bildad yngling af ett
undfallande lynne, men med en ihärdighet som omkringgick
hvarje hinder. Man får ej föreställa sig att en
menniska är karaktärsfast i samma förhållande som hon
är rå och obeqväm att handtera. En kantig sandsten
är ej på långt när så hård och oåtkomlig som en po-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
