Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
slagfältet, fastän det är högst problematiskt huru det
aflupit, om jag legitimerat mig som den rike Gerhard.
För att emellertid probera saken, gjorde jag
några visiter hos kamrerns; den första gången var Emma
fåordig och till och med oartig, den andra gången gick
hon ut, då jag kom, och lät mig sitta ensam med
gumman, och den tredje, fjerde och femte gången
mötte mig en rödhårig piga j förstugan med den
fägne-samma underrättelsen att herrskapet var ute - och
detta några ögonblick efter, sedan von Lindau blifvit
mottagen.
Ändtligen sade jag Lindau rent ut, att jag hört
hela hans samtal med Emma, och önskade honom
lycka. Mitt lugn tog han för ett djupt rotadt och
evigt hat, som ej ville någonsin uttrycka sig i ord -
och efter den dagen blef Lindau mera främmande,
hans visiter blefvo sällsyntare och afstannade slutligen
- och då jag händelsevis träffade honom, hade han
varit så sysselsatt att han ej kunnat helsa på mig.
Med den vänskapen blef det således slut.
För omkring tio år sedan fick jag höra att min
förra förtjusning, Emma Svane, ännu var ogift, bodde
i Stockholm, der hon hade en liten vacker våning, och
att hon uppfostrade en "systerson" i sitt hus. Hon
var det enda barnet, och det må hänga ihop med
systersonen hur det vill - men en af mina spioner
berättade mig, att pojken var ogement lik baron von
Lindau. Nu är hon död och begrafven, och på
grafven har en "trogen vän" låtit sätta en basrelief
föreställande oskuldens genius gråtande vid hennes urna.
För min del tror jag, <£tt han ganska gerna hunnit att
gråta sig torr medan Emma lefde.
Du ser att dervidlag var fåfänga och svaghet,
bedrägeri och lättsinne alltigenom. Frid med hennes
stoft!
Blott fyrtiotvå år, är jag redan i några och tjugu
trött af lefvande - jag har på många år ej haft en
enda illusion, har försökt att bli bigott och gick för
att komma i farten ett halft år hvarenda söndag i
kyrkan. Men det ville ej gå, ty om qvällarne spelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
