Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
jag träkarl med presten och tänkte: vore du intagen
af din lära, fröjdade dig endast det, som gagnade din
själ, hade du verkligen bättre sysselsättning med att
i tysthet meditera, att studera din sak och lefva i en
högre umgängelse än med ett sådant verldens barn
som mig. Hade han velat omvända mig, så hade
karlen åtminstone gjort sin tjenst och varit inne i sitt
ämne; men nu föredrog han att vinna några riksdaler
af mig och blef högst förtörnad, när jag var syndig
nog att ta igen några lumpna fyrkar.
Jag är sjuklig; jag kan, vill jag hoppas, ej lefva
så fasligen länge, ty det tröga urverket måtte väl stanna
en gång.
Sorn du vet, eger jag en dotter; hennes mor var
min husmamsell, du kände henne; hon dog strax efter
flickans födelse och - då hon båd derom på sin
dödsbädd, tyckte jag att jag väl kunde göra henne den
förnöjelsen att låta viga mig med henne. Detta, sade
hon, var för barnets skull. Nå väl, flickan är ett år
gammal - ett vackert barn, jag älskar det mycket,
mycket mer än hon någonsin kan begripa; men just
derföre att hon må bli lycklig, skall hon ej veta af
att rikedomens förbannelse hänger vid henne. Jag har
allt sedan jag fick förstånd funnit mig plågad af den
medfödda rikedomens elaka demoner, utan att ett enda
ögonblick kunna tröstas öfver förlusten af den inbillade
fröjd jag kände, då jag ännu ej visste penningens
välde, utan var ett gladt barn. Sedan har misstanken
alltid kastat sin trollstaf mellan mig och menskligheten,
jag har ej kunnat tro någon - och derföre tror jag
intet - intet af allt det menniskorna tro eller säga
sig tro. En tröstlös otro har således förbittrat mitt
lif eller åtminstone gjort det glädjelöst - hvad skall
jag tro, då jag ej kunnat hysa förtroende hvarken till
min far eller mor, till mina idealer eller till mina
vänner, och ej en gång till mig sjelf?
Jag har sett huru rika flickor omspinnas af
för-såtet, invecklas och qväfvas i smicker och huru deras
barnafröjd vissnat och dött, huru de blifvit olyckliga
makar och odugliga mödrar. Jag vill ej att min flicka
skall, utan stöd af far eller mor, utsättas för denna
säkra olycka. Tvärtom vill jag att hon skall få det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
