- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
104

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

och som du sjelf förtjenat din rikedom, som jag tror,
äfven till en lycklig, så till vida någon lycka finnes.

Du får ej afvika det allra minsta från min
föreskrift. Skulle du dö, innan flickan utfått den
förmögenhet jag efterlemnar, bör du på sotsängen öfverlemna
testamentet till någon annan, men i vittneris närvaro;
ty jag förlitar mig ej på din menniskokännedom, så
som jag förlitar mig på min egen.

Då jag blir sjukare och nalkas döden, ämnar jag
lemna dig detta papper, hvars ungefärliga innehåll du
redan förut får veta - och sedan bör du vara
närvarande då jag dör, för att genast taga vård om lilla
Gustafva och mitt efterlemnade gods.

Tjenstefolket skola hä lön för 3 år, då de flytta,
samt en ny svart klädning; ty det brukas att sörja
med kläderna då en menniska dör.

Man måste göra något för att verlden skall få
något att prata om, som är godt - den har så
mycket ondt att förkunna.

Hadelund den 3 November 1800.
Axel Gerhard.

Detta var innehållet af det papper, som herr
Simon Sellner genomläste. Sedan han gått igenom det,
lade han det från sig och drog en djup suck, hvilken
lät som en dödsrossling.

"Sådan var han, sådan blef jag. Vi äro blott
olika utvecklingar af samma djupa, verldsföraktande
egoism - begge ett par plantor, hvilka vuxit upp som
mistlar på otrons tunna moderträd. Han trodde
hvarken på Gud eller menniskor, utan ansåg allt för ett
maskineri, en sorts perpetuum mobile, som slumpen
sammansatt, utan ansvarighet hos de särskilda delarne.
De rådde ej för, om de gingo skeft eller rätt, det
berodde huru de blifvit inpassade i maskineriet.

"Den 23 December", fortfor herr Simon långsamt,
"det vill säga en månad efter det han skref detta
papper, blef jag kallad till honom. Det var i
qväll-ningen. Han hade länge lidit af hjertklappning och
trängsel öfver bröstet, och trodde sjelf att han ej skulle
öfverlefva julen. När jag kom, satt han uppe i. en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free