Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
ou hade inredt rummen rätt vackert och skaffat sig
nya kläder? Hade han icke till och med pelsrock och
resväska nu - hvem kunde väl ge en sådan rnan korgen ?
"Åtminstone blir det inte den der "Wolfenbiittlan",
tänkte gumman; "ty majorens affärer äro långt ifrån
goda, och om deras dotter får herr Simon, så få de
gamle sitt behof af socker och kaffe för intet i boden.
Så mycket är säkert."
Herr Simon efterlemnade således bittra känslor i
sitt hus; rnen detta ersattes tillräckligt af de glada,
med hvilka han mottogs i majorens.
Majoren stod sjelf barhufvad pä trappan och
väntade på att släden skulle svänga upp på gården, och
dä den stannade vid trappan, skyndade husets pigor
ut för att hjelpa den resande herrn.
"Välkommen på mitt lilla ställe, min gode herr
Sellner! Hm, skönt slädföre hitut, väl icke halt i
Skråliderna? Hm, skall bli en fägnad - hm."
Herr Simon Sellner hade aldrig varit sällskapsman,
hade inga gåfvor derför och hade just derföre med så
stor beundran slutit sig till Axel Gerhard, hvars lösliga
läror häri omplanterat på en ovänligare jordmån. Han
hade sedan ej funnit behag i sällskapslifvet, utan flytt
det, om det ej var alldeles oundgängligt för någon
affär, och således saknade han ännu vid sin ålder all
erfarenhet i denna för en verldsman nödiga konst att
göra figur i sällskapskretsarne.
Herr Simon försökte ett småleende, som ej tog
sig synnerligen väl ut; men det är ändå så
öfverens-kommet inom det menskliga samfundet, att man, då
man drar på munvinklarne och till viss grad visar
tänderna, dermed låter förstå att man är hjertans fägnad
och lycklig - om åter man utom dessa öfningar med
munnens muskler äfven använder dem, som böja
kroppen framåt, så betyder detta att man är mycket
lycklig att hä den äran, och ske dessa dragningar och
böjningar så långt naturen vill tillåta, betyder det att
man är öfversvinneligt salig att hä den nåden - o. s. v.
Detta hör till den en gång för alla bestämda
mimiken.
Nu var herr Simon ganska litet öfvad i denna
konst och derföre blef hans småleende ungefär lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
