- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
116

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

Herr Sellner böjde sig ner och tog upp en
knappnål, som låg i golfspringan.

"Ja, de hä ett litet upptaget barn i huset, en
liten rätt vacker unge, bara hon ej får för mycket
sjelfsvåld", sade majoren, som promenerade fram och
tillbaka på golfvet, rökande sin grannaste pipa, ett
sjöskumshufvud, på hvilket Wolfenbiittelska vapnet var
graveradt.

"Åh ja, det är en liten rätt nätt unge", sade
majorskan.

"Åh, så för söt hon var der borta hos Herrmans",
tillade Enochina.

"Åh ja, då var hon utklädd för tillfället", blef
majorskans anmärkning, "och det förundrade mig mer
än skäligt att så pass religiösa menniskor som prosten
och prostinnan ville tillåta att deras fosterbarn
utkläddes och spelade en riktig komedi för herrskapet
Herrmans räkning - det hade jag som mor aldrig
tillåtit."

"Hm, en ganska besynnerlig händelse med det
barnet", sade majoren, för att afbryta samtalet, som
började att alltför mycket öfvergå till kritik.

"Ja, en högst besynnerlig - kanske herr Sellner
hört det förut?"

"Hm, jag vet inte", yttrade herr Simon och vred
sig på stolen.

"Kors! det var märkvärdigt, det, som alla
menniskor tala om", började majorskan. "Jo, det var
förliden vinter vid denna tiden - ja, jag tror att det
var vid denna tiden."

"Det var precis den tjugusjunde December, söta
mamma", anmärkte Rachel.

"Åh nej barn, det var nog förr, vet jag."

"Nej, mamma lilla, det veta vi nog bäst, för det
var då vi kommo från patron Silfvergrens julkalas,
som vi mötte gamla Jons Stina i Ingeborgskärret."

"Nej, söta Enochina", inföll Abelina, "det var
Greta i Knäppen."

"Åh nej, söta Abelina, det var ingen annan än
gamla Jons Stina, som kom med postväskan från
kärrstugan; jag mins precis att hon hade postväskan på
ryggen."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free