- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
117

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

"Ja lika godt, flickor", återtog majorskan; "men
det var förut, det mins jag alldeles noga."

"Mamma lilla, det var ändå dagen efter
Silfver-grenska julkalaset och vi hade dansat hela natten -
pappa mins nog det", anmärkte Enochina, som
tycktes mycket intresserad, "var det inte så, pappa lilla?"

"Hm, jo jag tror, hm, jag tror, mor, att flickorna
hä rätt."

"Åh, alltid håller du med flickorna; men lika godt.
Händelsen var nu att prosten fått - jag tror att det
var i juldagarne -"

"Ja, prostens väska kommer alltid om Jordägarne,
och således var det annandagen i fjol; ty den inföll
på en lördag. Det var så att säga fyra helgdagar
å rad i fjol, om man räknar julafton", tillade Enochina.

"Ja, han fick emellertid", började majorskan för
fjerde gången, med mera eftertryck än förut, för att
låta flickorna förstå att hon ej ville hä flere afbrott,
"prosten fick emellertid ett anonymt bref, innehållande
att en fattig menniska dött i en koja och
qvarlemnat ett litet vackert barn, som man dock ej kunnat
annat än lemna åt polisen."

"Nej, fattigvården, mamma lilla."

"Nå lika godt, det är ej så fasligt noga med till
hvem man skulle lemna en sådan der stackare - nog
af, den okände bad prostens att ta barnet till sig och
uppfostra det till dygd och goda seder - och så reste
prostinnan sjelf genast till ett torp, der barnet skulle
finnas. Der fans det också."

"Och de visste i torpet ingenting mer än att
barnet några timmar förut blifvit inlemnadt af en gubbe",
anmärkte Enochina.

"Nej, kära du, nu misstar du dig - det var af
en lång herre", sade Rachel.

"Ni äro roliga, flickor", skrattade Abelina, "det
var af en officer."

"Sak samma, barn, låt oss ej disputera om den
saken; men så mycket är säkert, att prostinnan virade
in ungen – som skulle varit tarflig, men ändå snygg -
i prostens vargskinnspels och förde hem lilla klenoden.
Skada att prostens är fattigt folk, eljes kunde det
barnet med tiden blifvit ett rikt gifte, ty de hä upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free