- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
119

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning - Besöket i prestgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

Herr Sellner svarade intet på denna religiöst
moraliska utgjutelse, hvars djupa sanning blott
flickorna kunde rätt uppskatta: ty sjelfva majoren hade
sina små tvifvel, om det just var Gud så särdeles
behagligt, om man lät små barn plikta för
föräldrarnes fel.

Besöket l prestgården.

Då en brottsling skall inför sin ransakare och
domare, kan han aldrig vara mera nedtryckt till sinnet
än Simon Sellner, när han i majorens stora räck och
i sällskap med majorskan och Enochina - ty majoren
satt sjelf bredvid drängen - reste till prestgården.

Herr Simon fann dock att han ej kunde känna
någon rö, förr än han sett barnet, förr än han
genomgått denna skärseld af samvetsförebråelser och smärta.

Då de resande kommo fram, mottogos de af
prest-tblket.

Det låg någonting i högsta grad ängsligt att en
mulen vinterdag inträda i den tysta prestgården och
mötas af dess beskedliga invånare. Det var ett
fridens hem, men ett af dessa, som ej gifva sinnet någon
spänning, utan i stället nedtrycka det. De få, tarfligt
men väl möblerade rummen voro tysta och dystra;
allt stod der i en ordning, som förrådde att de rum,
der de främmande infördes, icke vanligen begagnades.

Möblerna voro hvarken gammal- eller nymodiga,
men blandade af begge sorterna, till största delen arf
på prostens och prostinnans sida, en samling, som, om
den kunnat tala, haft att berätta om flere familjers
öden, hvilka nu voro glömda. Det enda som blifvit
tillagdt var öfverdragen, dessa tråkiga, blårutiga
öfverdrag, som så ofta äro bestämda att skona möbler mot
solen. Potpourrikrukan af blått glas stod under den
gamla förgylda spegeln, i hvars öfre fält framstäldes
en offringsscen i grekisk stil med en brinnande trefot,
och som i det nedre hade en i pappersdeg pressad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free