Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besöket i prestgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
"Jag hoppas", yttrade majorskan, då prostinnan
åter kom in, "att den lilla engeln mår väl."
"Ack, det söta barnet!" inföll fröken Enochina.
"Ja, Gudi lof", blef prostinnans svar; "hon är
ute och leker, men kommer väl snart in."
"Ack ja", återtog majorskan, "det är så bra då
barn få hä sin frihet och göra hvad de vilja (med en
hastig sidoblick på sin dotter) - också är lilla
Adelaide bra söt och fri - det må man säga."
"Ja tvång kan ej göra ett barn nytta, det blir
nog en gång man måste annat än leka", sade
prostinnan.
I detta ögonblick instörtade Adelaide och sprang
skrattande bort till prostinnan. "Vet farmor att Stina
ville ta fatt mig; men jag sprang undan, jag, så att
hon ej fick tag i mig."
Prostinnan hann ej svara, förr än majorskan
började: "Lilla Adelaide känner kanske inte igen gumman
Wolfenbiittel; kom hit, lilla Adelaide, så att jag får
en kyss af dig."
Adelaide betraktade majorskan, men tycktes ej
vilja hörsamma.
"Artiga barn i min ungdom", tillade majorskan,
"brukade helsa på gammalt folk, det skall lilla Adelaide
göra, hon, som är så snäll."
"Helsa, Adelaide", hviskade prostinnan.
Flickan neg eller stöpte ljus, som man säger.
"Det var snällt, Adelaide."
"Nå, lillan skall väl helsa på de andra", återtog
majorskan; "se der är min man, majoren – lilla,
kom!"
Gumman Wolfenbiittel steg upp och ledde flickan
fram till majoren, som helt vänligt tog henne på
armarne och för ett ögonblick befriade munnen från
pipmunstycket, för att trycka en ljudelig kyss på den
blomstrande kinden.
"Tycker du om farbror Wolfenbiittel, pullan min?"
sade majoren vänligt; "hör på, lillpulla, nicka åt den
der farbrodren."
Majoren pekade på herr Sellner, som blek och
med en viss darrning i ansigtsmusklerna stod stödd
mot fönsterkarmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
