- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
132

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svages kraft

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

nan ej så ren som fordom, med ett ord, någonting
alldagligt, platt, intetsägande hade gjutit sig öfver hela
den ytterst gentile, temligen högdragne vän jag
återsåg. Ännu var han väl min vän; men det stötte mer
på att vi druckit brorskål i ett gladt lag, än derpå att
jag varit honom i brors ställe. Han hade vacklat ur
sin förra ställning af oskuldsfull karaktärslöshet in på
en verldsvan karaktärsbrist, han hade upphört att vara
ett barn, utom deri att han, utan att ega fonder
dertill, trodde sig vara en man. Erfarenheten lär ett
sådant lynne sällan något godt; karaktären plattar ut
sig under tyngden af erfarenheter, som hos andra
lynnen blott skänka den mera täthet och motståndskraft.
Jag fann mig ej väl i hans sällskap; men hans far,
hvilken funnit detsamma som jag, ålade mig som en
pligt att vaka öfver honom och efter bästa förstånd
leda honom."

"Och du lyckades?"

"Nej - nej, beklagligtvis icke. Ferdinand hade
en gång för alla blifvit en af dessa dussinmenniskor,
som egentligen äro goda, barnsliga lynnen; men som
utan sjelfständighet uppträda som verldserfarna män.
De lefva och handla då alldeles efter samma principer
som en fattig menniska, hvilken lefver öfver sina
tillgångar, lefver genom lån, oupphörliga lån - de sjunka
djupare och djupare, icke derföre att de från början
varit fattiga, utan derföre att de velat framställa sig
som rika. Således hade Ferdinand sjunkit, icke
derföre att han behöfde ett stöd, utan derföre att han ej
ville erkänna det, men ändå kände behofvet deraf -
han stödde sig således på alla, fick en mängd vänner
och lånade seder och åsigter af dem alla, litet här och
litet der, och blef således, som dylika herrar vanligen
äro, en sorts profkarta på alla möjliga karaktärslappar.

"Du känner nu mannen och kan således lätt
förstå det följande.

"Som Ferdinand numera, fastän ej ännu
adopterad, likväl fick mera understöd af sin far, kunde han
mera än förr följa sina tycken. Hoppet om adoptionen
hade förderfvat hans svaga karaktär, han kunde ej
bära ens tanken på denna lycka. Han roade sig så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free