Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svages kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
konstberidare, så är den födkroken så god som någon
annan.’7
Är du rasande?
"Åh nej, jag har aldrig varit så förnuftig som nu.*
I detta ögonblick hörde jag en vek, välljudande
stämma i kajuttrappan hviska: Ferdinand! - och han
försvann.
Der stod jag nu.
Jag hade dock föresatt mig att icke låta modfälla
mig, utan fortfara i mina bemödanden. Jag kände
Ferdinand alltför mycket att ej anse omöjligt för
honom att stå fast vid en föresats och var således
temligen säker att lyckas, i synnerhet som just hans trots
visade att han ej hade förtroende till sig sjelf.
Det dröjde dock flere dagar, innan jag kunde
återfinna min väns bostad ute på Kristianshavn, i samma
hus der Julia bodde. Att finna honom hemma var
dock omöjligt; men jag hade ej annat att göra, än att
bevaka hvarje af hans steg, och kunde således hoppas
att åtminstone en gång träffa honom. När jag
således, efter ungefär fjorton dagars fåfängt vandrande
fram och åter mellan staden och Kristianshavn, en
vacker afton nalkades det hus Ferdinand bebodde och
från det öppna fönstret i hans rum på "tredje säl"
hörde skratt och klang af glas, skyndade jag upp; ty
nu åtminstone var han hemma.
När jag inträdde, fann jag före mig hela herr
Gi-ronas sällskap, alla dess artister ända från Girona den
äldre ända till lille Thomaso Girona, som blott fyra
år gammal visat sig på scenen. Madame Girona,
ma-dame Baptiste, madame Alastrinska och några herrar
och mamseller, hvilkas namn jag förgätit. Ferdinand
var på det högsta upprymd och skrattade med full
hals, då jag inträdde. Då han varseblef mig, tycktes
han liksom hemta efter andan, men återvann genast
sin fattning.
"Välkommen, Herrman, välkommen - du är min
själ verkligen välkommen bland mina nya vänner/
Jag såg mig omkring i det brokiga sällskapet och
min blick förrådde säkert förvåning, ty Ferdinand
smålog försmädligt och gick in i ett närbeläget rum. Ef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
