- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
139

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svages kraft

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

sedel på mig; ty den måste jag visa presten innan
han ville viga oss. Se här."

Jag läste: Julia Emma Adelgunda Axelina
Gerhard, dotter till herr Axel Gerhard och dess aflidna
hustru, född på Hadelund den 8 Juli 1798, döpt den
21 Juli. Faddrar: hokhållaren Simon Sellner (med
flere, jag mins ej mer än honom).

Pehr Hollmén,
P. L.

På baksidan befans antecknadt:

"Ofvanstående dopattest är denna dag för mig
uppvisad af bemälde flickas fostermoder, enkan Klippsk,
boende på Intaga egor - intygas af Angerstilla
prostgård."

Och så ett namn.

Så lät denna dopattest, som jag nu minnes
ordagrant - och som innehåller herr Simon Sellners namn;
han kände således hennes föräldrar och man kunde
få reda af honom/

"Således har herr Simon, så torr han ser ut, varit
invecklad i en romantisk historia", skrattade fru
Herrman; "hvem kunde väl tro att en sådan grafspindel
skulle hä stått fadder åt en underskön flicka, sådan
som du beskrifvit. - Men vidare, historien börjar bli
invecklad."

Slutet af vår öfverläggning blef att både
Ferdinand och jag skulle skrifva till presidenten. Ferdinands
bref var verkligen väl skrifvet, hjertligt; men förmådde
ej försvara det förhastade giftermålet.

Jag erhöll svar från presidenten, som ej ville
skrifva till Ferdinand. Detta svar bevisade smärta
öfver Ferdinands opålitlighet och en, kanske
öfverdrifven, motvilja mot Julia, som han på hvarannan
rad kallade för en förförerska, en illa känd
qvinsperson, en landstrykerska och så vidare. Brefvet
slutade med följande: "Att om någon adoption kunde
aldrig bli fråga; men om Ferdinand genast öfvergaf
sin förförerska, skulle presidenten så mycket han kunde
hjelpa honörn, om han rättade sig för framtiden."

Jag uppläste brefvet för Ferdinand, sorn blek och
darrande afhörde sin dom.

"Är det slut än?" frågade han, då jag slutat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free