Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svages kraft - Den nye pensionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
korn ut i en fri natur, der han fick utveckla sina anlag
utan att störas af alla dessa små anmärkningar, som
röra konvenansen, sättet att vara och den så kallade
"anständigheten" hos barn, hvilka man sätter i stället
för det goda, som så gerna springer upp ur en frisk,
sig sjelf bildande ande. I stället att låta gräset och
blommorna fritt växa upp på hjertats grund, som på
en äng, förstör man de slumrande frön, hvilka Gad
nedlagt i själen, och planterar dit civilisationeris och
pretentlighetens borstnejlikor eller lycksökeriets solrosor
- och sedan gläds man åt sitt verk och säger: "allt
Gudi lof artificielt - barnet har icke ett tecken af
natur qvar."
Barnen, de begge oskyldiga barnen lekte
tillsammans, studerade gemensamt och funderade, ömsesidigt
hjelpande hvarandra.
Prosten och prostinnan läto dem utveckla sig i
frid - ingen af dem tänkte på att störande ingripa i
deras själsbildning, utan endast ledande och
hänvisande på en väg, hvilken blef så mycket lättare att
finna, som barnen i sitt hjerta alltid hä den
behöfliga plankartan färdig.
Låt dern leka, lära och utveckla sig några år -
vi träffa dem begge framdeles.
Den nye pensionären.
Axel Herrman fann sig helt underlig, då han
första gången kom till prestgården. Tystnaden der,
den metodiska, urverkslika gången af allt föreföll
honom ledsam och skulle förefallit mycket
ledsammare, örn ej Adelaide varit.
Emellertid blefvo barnen snart goda vänner, och
det dröjde icke heller länge förr än Axel lärde sig att
värdera det stilla huset mera än det bullrande han
öfvergifvit, der nöjen och en temligen stel etikett väl
kunde blända, men ej glada barnets själ.
Det är, som det tyckes, någonting besynnerligt,
Samvetet. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
