Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nye pensionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
naturvidrigt uti att se en mor föredraga det ena
barnet framför det andra. Detta kan också ej vara
händelsen hos andra än dem, som satt konsten i naturens
ställe och satt bruket i stället för hjertats önskningar.
Emellertid händer det temligen ofta och är kanske
mer än allt annat bevis på vår förbildning.
En annan sak är den, att föräldrarne vanligen
hålla det yngsta barnet kärast; skälet är här klart, ty
det yngsta behöfver mest deras stöd; men denna
kärlek är icke orättvis och är mera ett yttre tecken än
en inre verklighet. Hos krigsrådet Herrmans var dock
förhållandet annorlunda. Frun rent af sköt ifrån sig
den yngre gossen och slösade den mest småaktiga
kärlek på den äldste.
Hon var och blef en förbildad menniska, som i
sin själ närde anspråk, hvilka ej kunde hinnas på den
enkla och naturliga vägen. Det var dessa anspråk,
som bringat henne ur rigtningen och gjort den skef
- och den måste, som allt här i verlden, bli skef
alltigenom; ty själen tål ej något halfgjordt.
Således sedan Axel kommit ur huset, var det som
om han aldrig varit der. Fra Ernestine nämde
honom sällan, och nämde hon honom, så var det endast
för att göra en likgiltig fråga.
Vi förbigå några år.
En dag korn ett bref med svart lack. Det var
från Axels mor, som berättade att hennes evigt
älskade man genom en häftig bröstsjukdom aflidit och
att lilla Axel skulle klädas i sorgdrägt med långhalsduk.
Han kunde ej hemtas till begrafningen, fastän det
visserligen är rörande att se alla barnen gå efter den
älskade fadrens likkista - men det var ej tid dermed,
utan Axel skulle bli qvar. Fru Ernestine önskade
hans qvarblifvande så länge att han kunde intagas
på Carlberg och båd prosten besörja hans uppfostran.
"Således tillhör du oss", sade den gode prosten
tröstande till den gråtande gossen; "du blir hos oss
- jag är din pappa - der står din mamma och här
- Adelaide är din syster."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
