Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karnavalen i Vollmarshamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Karnatfalen i Vollmarshamn.
Det är tolf år derefter och vi äro i Vollmarshamn.
"Jo nu har man riktigt beskattat mina blommor",
yttrade doktor Georgsson en vacker sommarmorgon,
promenerande i sin lilla trädgård eller rättare lustgård,
som utgjordes af en liten mångkantig, besynnerligt
formad jordfläck, hvilken ligger utanför Vollmarshamn.
"Ser du, Helena, ser du hur man halshuggit alla mina
liljor och tagit med sig nära nog hvarje blomma jag
hade?’7
"Ja, det tror jag nog", blef systerns svar, "det
tror jag nog; der går ej litet åt till ett så stort bord
och sedan till guirlander kring hela salen."
Den gamle doktorn småskrattade. "Ja, högtidligt
blir det väl, kan jag tro - när var det bron skulle
invigas?"
"Klockan tolf, stod det i bladet, och klockan elfva
skall jag gå till fru Gollman, som lofvat att jag skall
få sitta i hennes fönster och se på."
"Jaså, syster är nyfiken; jag tycker annars att
vid femtiosex års ålder kunde slynan vara borta."
"Och vid femtionio pojken, lilla Abraham", sade
systern och neg; "men det säga nu alla att du ännu
är sådan du var då du var pojke, och det säger jag
med."
"Gud ske lof för det, Helena, Gud ske lof för det;
man har ej roligare än man gör sig."
"Landshöfdingen skall komma", yttrade systern.
"Ja, det förstås; eljes kunde väl ingen begagna
hamnen. Det var ändå ett vackert företag; då jag
kom hit, kunde knapt en fiskarbåt lägga till, men nu
kunna stora galeaser lägga till vid brobänken."
"Ja, det är ändå gubben Sellners drift - det är..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
