Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karnavalen i Vollmarshamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
väl hä en smula i skafferiet. Således, Helena, skaffa
du, hvar du vill, det lägger jag mig inte i - men
kött och köttsoppa skall gumman hä."
"Jo det är så likt herrarne - hvar det skaffas
lägga de sig inte i; men promt skall det vara. Men
det säger jag, Abraham, gå nu inte och lofva flere
middag i dag; ty jag har ingen tid."
Med dessa ord gick mamsell Helena Georgsson,
som i egenskap af syster och hjelpreda hjelpte
doktorn med den inre ekonomien.
Doktor Georgsson vandrade ännu några slag i sin
trädgård, reste upp de illa handterade blommorna,
räfsade på gångarne, der de voro alltför illa åtgångna,
och betraktade, som det syntes, med glädje sin lilla
anläggning, hvilken till Helenas stora saknad ej var
till någon nytta utan endast nöje. Den lilla irreguliera
jordfläcken, som till rymden blott innehöll några
kappland, tycktes för den, som ej kände terrängen, vara
början af en temligen stor anläggning. Här och der
gingo gångar in i de täta busksnåren. De der
gångarne kunde i tusen bugter leda långt bort; men
inträdde man der, så stod man midt emot staketet -
der var härligheten slut, och utanför på stadens
utmark växte ingenting annat än ett sparsamt gräs,
ljung och här och der en sandnejlika. Hela den lilla
trädgården eller täppan, som doktorn sjelf kallade den,
var för öfrigt ett Floras rike. Blommor af alla
möjliga slag, växande i olika jordblandningar, bredde ut
sin härlighet; några höga kastanier och lönnar
beskuggade platsen mot middagsbranden, och ett litet
lusthus, tempellikt med pelare af obarkade granstammar,
inbjöd till hvila. Der satt doktorn vanligen och läste,
när han ville vara i fred. "Täppan" var således
doktor Georgssons tillflykt, då verlden blef honom tråkig,
hvilket dock sällan var fallet, emedan ingen bättre än
han förstod att lefva i denna verlden utan att hvarken
gräfva ner sig i materien eller som en fängslad ande
sucka efter en högre tillkommelse. "Den kommer i
sinom tid", sade doktorn tryggt, och deri hade han
väl ändå rätt, fastän mycket klokt folk tyckte att det
var kuriöst att doktorn tog saken så trankilt.
Ändtligen gick doktorn, ej utan en lätt suck öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
