Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karnavalen i Vollmarshamn - Bal och kaffekalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
han förlorade en vän, men så fick han i stället ett så
mycket större stycke stek.
Sjelfvaste major von Wolfenbuttel var der och
satt i närheten af landshöfdingen, glad och
klarski-nande som vanligt, och alla pratade "munden fuld
paa hinanden." (Det är ett godt danskt uttryck, som
ej finnes i svenskan).
Bal och kaffickalas.
Om qvällen voro alla lanipetterna tända och de
lånade kronorna strålade af ljus. En ofantlig massa
menniskor rörde sig eller rättare sagdt trängdes i
salen, och bland dem äfven prostinnan Pihl och
Adelaide, som var sina aderton år.
Prosten hade som man en svår uppgift, nämligen
att skaffa damerna rum, och detta skedde också
slutligen, icke så mycket genom prostens bedrifvande,
utan derföre att litet hvar lemnade rum för det bleka
fruntimret, som förde en blomstrande flicka vid handen.
"Hvem är det der?" frågades det.
"Jo, det är Pihlens från Allgottsboda."
"Jaså - hm - och det är flickan - rasande
nätt flicka!"
"Kors, henne känner jag", yttrade en ung herre,
klädd på nyaste modet, men med ett ansigte, som
förrådde en i grund förstörd helsa, gulblek och utmärglad.
"Ja, det är min själ sant, Herrman har varit
sockenbo", yttrade de andre.
Löjtnant Gustaf Herrman nalkades och sade
artigt: "jag vet ej om prostinnan känner igen en
gammal bekant."
"Nej, jag vet - jag vet inte."
"Jag heter Herrman, Gustaf Herrman. Prostinnan
mins mig väl som en riktig vildbasare, men nu är
jag en stadgad man."
"Jo, nu tror jag. Ack, hur mår krigsrådinnan?"
"Min mor inträdde", sade löjtnanten med ett små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
