Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bal och kaffekalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
den förut i Norge. Jag har fått bref från honom, som
han prickar med en nål, så att jag läser dem med
fingerspetsarne - det har han sjelf lärt mig - det
går ganska bra."
"Kommer han", inföll Adelaide, "så skall ni föra
honom hit, jag håller redan af den menniskan. Men
fortfar."
"Ja, fortfar", bad prosten; "det der kunde väl ej
egentligen inverka på dina ögon."
"Jo, i ganska väsentlig mån.
"När vi kommo inom vändkretsarne fingo vi en
god passadvind och således lugnt om bord, så att
min vän kunde sysselsätta sig med sina undersökningar.
Matroserna fiskade upp åt honom åtskilliga rariteter
och min doktor satt hela dagarne och undersökte de
olika naturalstren med knifven och under mikroskopet.
" Jag har aldrig sett honom så lycklig som då,
oupphörligen sysselsatt med sitt älsklingsyrke. En dag,
som många andra, satt han sjelf ute på gallionen med
sitt sänknät, i hvilket han fångade blötdjur och små
fiskar, som sprittande lekte i vågen. Jag stod just
och talade vid honom, då hans sänknät träffades af en
större fisk, som förvecklade sig i nätet. Mendelsson
ville försöka att rycka upp sin fångst, men snafvade
och föll i hafvet. En man öfver bord, ropade jag -
’en man öfver bord’, ljöd eko öfver däck. Skeppet
strök med sin fart snart förbi den olycklige; faran var
stor, ty en mängd hajar hade i flere dagar följt vårt
kölvatten och nästan i samma stund olyckan hände,
hade en nappat på kroken och hissades upp på däck
af matroserna. Seglen bergades, men jag hade, innan
ännu några anstalter blifvit vidtagna, kastat mig i sjön,
ty min vän kunde ej simma och jag ville understödja
honom till dess båt hann utsättas. Jag träffade
honom sjunkande och grep honom under armen för att
hålla honom uppe. Han smålog blott, men sade intet,
utan bemödade sig endast att hålla sig uppe, ett
bemödande som höll på att göra mig förtviflad. Håll
armarne nere och var lugn, sade jag; var stilla, så
får allt väl. Han lydde genast och höll armarne
rampaktigt slutna öfver bröstet. Nu blef bemödandet
för mig lättare; men hajarne sköto pilsnabba omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
