- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
186

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett steg tillbaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

honom sin sammanskrumpna hand och säga: "ja, jag
lofvar."

"Vet ni, löjtnant", började doktorn, hållande
handen qvar i sin, "vet ni, under min långa bana har jag
träffat många sådana som ni - som handtverkare
har jag ej annat åliggande än att laga kroppen; men
som menniska, som en broder i Kristo har jag en
högre pligt, den att begagna mitt tillfälliga inflytande
för att rädda en olycklig ur förderfvet. Det har
någongång lyckats och derföre utsätter jag mig gerna för
att synas galen eller påflugen. Med ett ord, herr
löjtnant - jag har ert löfte att ni med ett rent hjerta
vill med mig bedja till Gud om er räddning ur ert
lekamliga förderf."

Löjtnant Herrman kuride ej neka den gode
gubben sin aktning, fastän denne ändå föreföll honom som
en besynnerlig företeelse, som endast nöden gjorde
dräglig.

Nu föreskref doktorn kurmetoden och lofvade
besöka honom påföljande dag.

Den sjuke gick åter i sin vagn, som långsamt
skred bort ur doktorns åsyn.

"Och detta är en ungdom", mumlade den gamle,
"detta är då en menniska, som Gud ämnat att just
nu stå på höjden af sin lekamliga kraft. I vågor upp
och ned - i beständiga oscillationer går dock
menskligheten till en högre utbildning, till ett klarare
förstånd om sin tillvaro - men - men långsamt går
det."

"Det är] en högst intagande och intressant man
den der löjtnant Herrman den äldre. Så blek - det
är något högst intagande att se en blek yngling",
yttrade friherrinnan på Adelsborg en månad derefter till
sina grannar. "Stackars gosse!"

"Ja verkligen", inföll patronessan Silfvergren; som
lik en hacka, hvilken en kortkonstnär begagnar, huru
man än blandar leken alltid ligger bland honnörkorten.
"Ja verkligen; han har ett mera nobelt utseende än
sin blinda bror."

"Ja, verkligen någonting nobelt."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free