- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
189

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett steg tillbaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

189

ning att skynda dermed; ty hur det än hängde ihop,
plånboken hade blifvit temligen tunn, huru sparsamt
prostinnan än gått till väga.

Då prosten i afsigt att taga afsked gick till
doktor Georgsson, blef han genast afbruten med:

"Jaså, du reser hem - det var bra."

"Hrn, hm, vi hä haft ganska trefligt här,
synnerligen Adli; men - *

"Det är klart, i hufvudstaden, som vår", skrattade
doktorn; "men hör på, kära Pihl -"

"Ja, jaha", sade prosten med den tankspriddaste
min i verlden.

"Ja, hör du nu riktigt hvad jag säger?"

"Ja, bror kan vara öfvertygad."

"Och du hör nu riktigt ordentligt som en annan
menniska?"

"Hm, jo det gör jag."

"Ja, det var bra. Hör på, bror Pihl, du håller
ju af Axel Herr m an?"

"Ja, som mitt eget barn."

"Det var bra. Han skall bo hos dig en eller
annan månad; ty ser du, jag har hopp att han skall bli
bra, blott jag får ut honom från stadshålan."

"Gerna! Herre Gud, mycket gerna! Hvad hustru
min och Adli skola bli glada!"

"Då är saken afgjord. Du reser i morgon och
Axel följer med. Jag skall lemna din hustru del af
regimen, ty här behöfs det materiela läkemedel."

"Ja, det förstår hon nog bäst, jag är inte riktigt
hemma i medicinen."

"Åh, derom är väl ej just frågan, men man skall
ändå någorlunda ta reda på klockan och veta när det
är morgon eller qväll."

"Ja, sådant förstå fruntimmerna", yttrade prosten,
utan att på något sätt hvarken synas eller vara stött.
Han fann nämligen så naturligt att en lärd man och
i synnerhet en teolog ej skulle förstå sig på tidens
lopp, att han ej gjorde en reflektion deröfver.

Sålunda blef det beramadt och beslutadt, och
andra morgonen skrälde prostens gamla vagn genom
stadens gator, men på baksätet satt en vacker flicka och
bredvid henne den blinde ynglingen Axel Herrman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free