Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ena stjernan öfvergår den andra i klarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
blandadt af bitterhet och oro; hon slog ner ögonen,
ty hon blygdes för att han blifvit het och på sätt och
vis förolämpande mot den unga löjtnanten, som i
hennes tankar i alla afseenden var patron öfverlägsen,
fastän han endast var ett barn, dä patron redan
åtnjöt "allmänt förtroende"; något som dock ej betydde
så särdeles mycket, enär detta infallit i de menlösa
tiderna, då folket, mera för att uppfylla en ceremoni
än för att bevaka sina rättigheter, valde representanter.
Emellertid hade patronessan så ofta hört det
allmänna förtroendet omtalas, att det var henne en plåga,
helst patronen på de senare tiderna icke mera fått
förtroendet, oaktadt han vid alla tillfällen bekände sig
till de läror, hvilka han trodde vara rådande.
Patronen svängde sig på klacken, då han genom
detta sitt sätt att ta saken hade förkrossat löjtnanten,
och gick, för att ej behöfva få ett svar.
"Brukspatronen har mycket rätt", sade den unga
mannen, "jag är blott ett barn emot honom."
"Han har så godt hjerta", yttrade patronessan
ursäktande, "men han anser politiken för det vigtigaste
i verlden. Ack, den som ändå förstod politik!"
"Hjertats renhet är den enda politik, som kan
tillfredsställa verlden, allt annat är blott småsaker."
"Ack ja! och oaktadt all sin politik är min gubbe
en menniska med det ömmaste hjerta."
"Derpå tviflar jag icke, det är en ädel man", sade
löjtnanten.
"Ja, en mycket aktningsvärd och respektabel man",
tillade friherrinnan, "och så förtjust i sin lilla hustru
sedan", tillade hon med ett förnämt smålöje, "så
förekommande - med ett ord, så förtjust."
"Friherrinnan tyckes", inföll löjtnanten, "räkna
honom detta till en förtjenst; jag kan åtminstone icke
finna deruti något annat än någonting mycket naturligt."
"Ja, min gubbe är oändligt god."
"Ja, ett exempel för alla äkta män", återtog
friherrinnan; "han är verkligen ett exempel för de unga
- löjtnanten ej en gång undantagen - det får ni
förlåta - så uppmärksam, så helt och hållet en slaf af
den, som förljufvar edra dagar, blir ni troligen aldrig."
"Jag vet ej - jag har ej ännu funnit någon, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
