Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högaktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
böjde sig ner och kysste hennes hand, hvarefter mamma
efter sed och bruk tog henne i sina armar.
"Välkommen hem, älskade Abelina - välkommen
hem, min son!" sade gumman åt patronen, som gjorde
skäl för allt utom för den titeln; ty ruskig efter resan,
generad, förargad och neddammad hade han långt
ifrån något ungdomligt utseende.
"Hur är det med dig, lilla Abelina?" återtog
gumman, "du gråter, hvarför gråter du?"
"Jag kan verkligen icke upplysa hvad det kan
vara, som gör Abelina så sentimental", började
patronen förargad, ty det är ändå en smula förargligt
att se folk gråta utan att veta hvarföre.
"Sentimental - jag må säga, hvilket språk!"
yttrade majorskari med eri föraktlig blick på sin "son".
"Fru svärmor får, för att tala uppriktigt, hvilket
jag alltid gör och alltid har gjort både vid riksdagarne
och annars -"
"Stackars barn! stackars barn!" hviskade
majorskan hälihögt, låtsande ej höra den goda patronens ord.
"Både vid riksdagarne och annars, sade jag, men
jag begriper icke hvad det kan vara, som på en tid
verkat på Abelina."
"Gud är mitt vittne, min käre son", började
majorskan, "men ganska säkert är det er skull."
"Nej, mamma, anklaga ej honom", bad Abelina i
ett öfvermått af uppoffring, "anklaga ej honom, det
är blott jag som är svag."
"Ja, det må du säga, barn; men jag är mor -
en öm rnor, som visst icke skulle tillåtit dig en sådan
förening, om jag vetat hvad jag nu vet."
"Hvad? hvad, om jag får lof att fråga, vet
svärmor? Med förlof - har jag i hela min tid varit
ansedd för en hederlig man och..."
"Ja, "ansedd" för - derpå tviflar jag icke - det
var också det jag sade."
"Och hvad vidare mitt uppförande mot Abelina
angår, så -"
"Så förstår ni er icke på att behandla en så känslig
varelse som sig bör", inföll Enochina.
"Detta går för långt", brummade patronen, gick
ut och slog dörren till, så att huset skakade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
