Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högaktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
patronen kom in, kastande mössan på en stol och gick
fram till sin hustru.
"Jag har nu verkligen något att tala om", började
han. "Hvad har du att klaga öfver? - intet, nej,
sannerligen - intet."
"Käre Silfvergren, plåga mig inte."
"Plåga? Har jag inte stått på tå för dig? Har
jag inte släpat med dig på baler och kalaser? Har
jag inte till och med lekt blindbock med de unga för
din skull? Har du inte nyss fått en sidenklädning,
som kostade tre riksdaler trettiotvå skillingar alnen?
Är inte klädningen vid i kjolen som en luftbalong?
Är den snålt tilltagen? Har jag inte passat upp dig
bittida och sent? - hvad?"
"Kära du, plåga mig inte - allt det der är ändå
icke kärlek."
"Men, min Gud! hvad skall jag göra? Skall jag
flyga till himlen eller krypa ner i jorden, för att
göra dig till viljes? Det går inte an - nej, det går
inte an, mitt lilla socker."
"Låt bli det der "sockret", det låter så odrägligt."
"Se så! tror du att jag någonsin var så artig
mot salig Sara - nej, salig Sara var ej van vid
sådant, salig Sara måste arbeta; ty den tiden egde jag
ingenting. Salig Sara var uppe klockan fyra hvar
morgon och du ligger till klockan nio och dricker
kaffe och äter russinbröd på sängen. Salig Sara hon..."
"Ja, jag vet ganska väl att din salig Sara var
någonting, som jag aldrig kan likna."
"Likna? nej, du ser bättre ut än salig Sara och
är en snäll menniska, bara du inte fått de der
romanidéerna i hufvudet. Kasta du den smörjan på elden,
det är osanning alltihop - ja - ja, det är det."
"Har du talat nog?"
"Hvad har jag talat? Har jag talat hälften så
mycket som den der löjtnanten, han, konkursmakaren?"
"Du bör ej bedöma menniskor, som du inte känner."
"Jo, en vindspelare är han."
"Och han berömde alltid dig - der ser man ändå
huru olika menniskor kunna vara."
"Det var ingenting att tacka för, ty jag har två
gånger egt mina landsmäns ..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
