- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
221

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unga tu

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

221

afbröt sin dotters bön eller sökte stilla hennes tårar
- de behöfdes begge delarne - det var en kris,
det också, i den långa tryckande plågan.

Det finnes ögonblick då vi se klarare än någonsin,
då en inre röst talar om saker, dem vi aldrig drömt
om - och nu var ett sådant kommet för den ömma
modren. När dottren gråtit ut och åter slog upp de
blå ögonen med ett småleende, som sade: "nu är allt
godt igen", klappade modren hennes hufvud och sade:
"ja, ser du, Adli, Gud hjelper - han har ej glömt
oss då vi ej glömt honom."

Med dessa ord steg hon upp, putsade lampan och
lemnade sin dotter ensam med den sjuke. Det var
en inre röst som sade henne, att flickan borde vara
ensam med honom, då han vaknade åter till lif och
helsa. -

Det började dagas. Solen glindrade med ett
rödaktigt sken genom gardinerna och tycktes vilja släcka
den matta lampan; Adelaide var på sin plats, då den
sjuke plötsligen slog upp ögonen. Han låg stilla utan
att säga ett ord. Ändtligen vände han sina ögon mot
Adelaide, och nu smålog han åter.

"Hvem är det?" frågade han.

"Ser du, Axel?"

"Nej, det är ej möjligt", svarade han skakande
på hufvudet; "men är det en bild eller en dröm?"
tillade han och räckte ut händerna, som Adelaide
fattade. "Nej, nej, det är verklighet; kom, det är du,
Adelaide!"

"Ja."

"Ja, jag ser - hänger der ej en tafla midt
framför mig?"

"Jo."

"Den föreställer en scen ur Skapelsen."

"Ja, Gud sade ljus, och ljus vardt."

"Ja - Adelaide, Gud sade ljus, och ljus vardt;
jag ser, jag är frisk, jag är i en ny verld", tillade han
och satte sig upp; "hvar har jag varit hela långa
tiden?"

"Du har varit illa sjuk."

"Sjuk? jaså - och då är det dig jag sett. Ack,
Adelaide! du vet inte huru mycket jag håller af dig."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free