Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsfall och begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fadrens famn och grät tyst vid hans bröst. Hon tänkte
egentligen ej på något, utan blott kände en
förskräcklig tyngd ligga på själen.
När hon åter sansade sig, satt hon bredvid fadren
på soffan och denne strök de nedfallna lockarne ur
hennes panna och sade: "se så, barn, tacka och lofva
– Herren gaf och Herren tog, välsignadt vare Herrans
namn!"
Och det var lugnt och stilla i sorgehuset.
-
"Åh, Herre Gud, hvad det var ledsamt!" yttrade
majorskan Wolfenbüttel, kastande sina spräckliga ögon
kring rummet, för att se om någon stol skulle
befinnas illa öfverklädd med de hvita damastservetterna.
"Herre Gud! jag beklagar sorgen, lilla Adelaïde –
det var en stor förlust för dig, lilla Adelaïde, en
oersättlig förlust."
Adelaïde, klädd i det svarta flanellet och med
punjetter och sorgkrage, var skönare i sin sorg än
hon någonsin varit i glädjens dagar. Det var liksom
ett helgonskimmer strålat ur hennes ögon; hon skulle
varit eri passande förebild för en konstnär, som velat
framställa en bild af bönen.
"Jag kondolerar!" sade patronessan Silfvergren.
Ungefär ett lika sorts deltagande fick prosten, som
deruti var sig olik, att häri verkligen hade sina tankar
samlade. Den ende, som med verklig värma tryckte
hans hand, var brukspatron Silfvergren, som med ett
par tårar i sina runda ögon sade: "jag beklagar dig,
bror Pihl – jag – jag vet hvad det vill säga att
mista en god hustru. Jag glömmer aldrig salig Sara."
Det är en faslig evighet för de sörjande fruntimmerna
den tid processionen är borta. Adelaïde kände
dubbelt denna tyngd på hjertat; men desto mera
sysselsatta voro de öfriga damerna med tal och hemliga
anmärkningar, isynnerhet öfver Adelaïdes sorgkrage,
som efter deras förmenande ej hade nog långa snibbar,
hvilket visade en synnerlig vanvördnad för den aflidna
modren.
"En sådan krage kan man bara nyttja i half sorg",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
