Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsfall och begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hviskade majorskan till sin dotter Enochina, "också
efter flickan bara är ett upptaget barn, så –"
"Så behöfs det inte mera", inföll patronessan; "sålunda
röjer sig själarnes sympati."
I kyrkan, der komministern jordfäste prostinnans
stoft, var ingen så häftigt rörd som brukspatron
Silfvergren. Han låg ner i bänken och grät så att han
skakades – och då processionen återvände, smög han
sig bort till salig Saras graf, skrapade undan snön och
tog en blomma på grafven. Att det var en tistel, var
en ödets skickelse; men patronen föresatte sig att till
sommarn låta sätta en sten öfver salig Sara, hvilken
han aldrig älskat så mycket som nu.
"Bror tar sin förlust", sade majoren till prosten,
"sin förlust med kristlig undergifvenhet; ja, så är det,
det är Guds vilja. Hvar har bror köpt det här rhenska
– hos Simon?"
"Ja, han skickade hit några buteljer."
"Hm, det kunde jag tro, ty sådant har han inte
vanligtvis. Ja, det var väl att salig hustru din slapp
ifrån denna verlden utan alltior stora plågor – hm,
det är delikat, tackar ödmjukast, inte skall jag dricka
mera – Gud gaf henne en salig död – jungfru, jag
glömde sockret – du bör tacka Gud, bror Pihl."
"Och så vacker konfekt, verkligen små mästerstycken",
yttrade majorskan, som transporterat en hel
hop ner i sin pirat. "Är det den nya sockerbagaren,
som bor i hörnet midt emot bleckslagare Kindvall?
Det är allt en skicklig karl, ty det vet jag att de hos
hofmarskalken på Rysslanda hade en krokan, som var
två alnar hög, den hade han gjort – och der stod
Cupido med alla sina små spektakel uppe på toppen
och stora blomguirlander rundt omkring, och så stod
trohetens altare inuti af rödt gelé, så att troheten
riktigt stod och vacklade, när de satte fram krokanen.
Det är en mycket skicklig karl – och gentil se’n –
han brukar brändt hår."
Patronen åter var tyst; man hörde ej ett ord om
medborgares förtroende, utan han stod vid fönstret
och skref S i imman, hvilken rann ner i tårar så snart
han skrifvit.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
