Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsfall och begrafning - Nya seder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Åh ja, det gick an", yttrade majorskan, när de
foro hem, "det gick an, den der jungfrun har satt
skick i huset. Begrafningen var rätt hederlig, men
det mesta hade de väl fått till skänks af gamle Simon.
Underligt att han inte var ute eller", tillade hon med
ett försmädligt löje, "att inte den der öfversten – hvad
heter han nu igen?"
"Du Bourny, söta mamma", upplyste Enochina
genast. "Ack, Herre Gud, lilla Adelaïde korresponderar
med hans dotter, fröken du Bourny!"
"Fröken? Är hon introducerad på svenska riddarhuset?"
"Nej, det tror jag knapt."
"Åh, då kan hon få heta mamsell – ja, det blef
fasligt sött för den vältningens skull – och den blinde
herr Herrman se’n."
"Som for ut, ja, det var bra synd örn honom."
"Ja, så straffar Gud föräldrarnes öfvermod på
barnen allt intill tredje och fjerde led."
"Hm", vände majoren sig om. "Mor, du bör inte
tala så", sade han, blinkande åt drängens sida.
"Ja, vi hä inte värre sagt, än att vi gerna kunde
säga det midt på torget, söta Wolfenbüttel."
-
I nära en vecka hade majorens mjukt kaffebröd
af gästkringlorna från prostinnans begrafning. I tre
dagar talade man om Adelaïdes sorgkrage – i en
om kistan och att der var vackra plåtar med gröna
löf omkring – och så var hela saken glömd; den
gamla vännen och grannen sof lugnt på kyrkogården
– men der hemma vakade minnet och sorgen.
-
Nya seder.
Det hade ej dröjt mer än knapt åtta dagar efter
begrafningen, då åter doktor Georgssons lilla vagn
kom till prestgården och gubben steg ur. Nästan yr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
