Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya seder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
på kuskbocken, upptäcktes skymten af en brun
sidenhatt, som efter all anledning prydde majorskan, och
en blå, som i några år varit den flagga, under hvilken
fröken Enochina seglat på sockenvisiter.
Adelaide skyndade ut, så snart vagnen stannat.
"God afton, lilla söta Lida!" ropade Enochina.
"God afton, lilla Adelaide!" ropade majorskan.
"Söta Wolfenbiittel, slå ner steget; söta du, jag får
inte upp rigeln."
"Ja, den sidan går inte upp", upplyste drängen,
"för si den ville aldrig hänga igen och då lät
majoren - "
"Jaså, då skall du väl köra upp till venster, ditt
nöt!" yttrade majoren, som ej tyckte om att
familjevagnens skröpligheter kommo i dagen, särdeles som
den nyss blifvit ommålad och fått nytt vapen pä
dörrarne.
Det var således ej annat att göra än att hjelpa
damerna ur genom den andra dörren, hvilket hade
till följd att de fingo en liten passage öfver en
vattenpuss; ty prestgården var ej planerad sedan förra
prostens tid och derföre temligen ojeran.
"God afton, söta Adelaide - det är riktigt
lifs-. farligt att komma in - god afton, söta Adelaide! Vi
sutto der hemma och hade så -"
"Söta tant - var så god!"
"Tack lilla - så tråkigt och så kom Wolfenbiittel
in och sade: jag tror vi fara till prostens i qväll. Nej,
sade jag, söta Wolfenbiittel, inte går det an; men han
ville - och det skall lilla Adelaide få se, när hon får
en man, att hon får herre i huset."
Under detta pratande "pajade" majorskan af sig
sina kappor och schalar, och de främmande infördes
i förmaket, dit prosten budades såsom sällskap. Knapt
hade, genom honom, Adelaide fått aflösning, förr än
hon skyndade ut i sitt nya rike och sade med denna
fröjd, som man känner då främmande, och i synnerhet
sådant främmande, kommer och husmodren
ögonblickligen vet råd: "Gud ske lof att jag har en köttpudding
att ge dem."
Men hon fick ej länge vara från sitt främmande,
utan så snart teet var färdigt återkom hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
