Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En förtrolig afton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
"Blif qvar, min bäste - nå och hvad sade den
stackars enkan med de fem barnen?’7 frågade
friherrinnan, då excellensen steg in.
"Hennes tacksamhet -"
"Ah se der, är du der, älskade Lindau! Du
öfver-raskade mig verkligen; men det gör ingenting."
Hofrådet bugade sig djupt.
"God afton, käre Diippel!" smålog excellensen;
"ja, jag vet att ni är friherrinnans ombud."
"Bäste Lindau, du vet då allt - ack ja, hvartill
skulle jag väl använda det öfverflöd du slösar på mig,
annat än att lindra den fattiges börda! Hofrådet är
min kommissionär."
"Och passerar på nådiga friherrinnans räkning
för en räddningens engel", inföll hofrådet; "men huru
oförtjenta de än äro, kännas välsignelserna öfver deras
osedda och okända välgörarinna liksom en varm fläkt
i mitt eget hjerta."
"Och det förtjenar ni också", sade excellensen,
"då ni så oegennyttigt och så utan att sky mödan gör
er till ett verktyg för en ädel qvinnas tysta
välgörenhet. Gud ser er begge och skall belöna er."
"Då min man är invigd i den obetydliga
hemligheten, må ni omtala specialiteterna. Hur fann ni
familjen?"
"Ack, ers nåd, hvilken nöd, hvilken försakelse,
hvilken gudsfruktan! Man lär i den armes koja ofta
mera än i sjelfva kyrkan; lifvet talar der, och detta
är mera än ordet. Föreställ er denna scen: modren
sjuk, barnen på knä kring hennes bädd - men hon
läste Guds ord för barnen - Guds ord är den fattiges
tröst och hjelp. ’Gud skall hjelpa oss för vår
förtröstans skull’, sade den arma enkan, när jag steg in.
Det gör han också, ropade jag utom mig af rörelse;
ja, i sanning, tårarne kommo mig i ögonen. Och nu
lade jag er gåfva på sängtäcket. ’Hvarifrån? Hvem
har gifvit oss detta?’ ropade qvinnan. Gud, svarade
jag och skyndade ut, Gud, endast Gud! - Jag
fruktade att jag i min djupa rörelse skulle förråda
hemligheten."
"En skön scen", sade excellensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
