- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
270

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En förtrolig afton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

270

"Det var ämnet till en ädel yngling; han hade
blifvit det, om jag ej sjelf förgiftat hans själ med
fåfänga; han hade blifvit en kraftfull ande, som sjelf
banat sig vägen, om icke jag velat hjelpa försynen

- jag var svag, då jag band mig vid hans mor,
det var fåfängan att uttränga en annan, som insnärjde
mig i garnet och som splittrade hennes lycka och
satte fläckar, outplånliga, på hennes heder - det var
svaghet och fåfänga, som förledde mig att förneka
min son - men en ännu större svaghet att vilja hjelpa
felet just då ynglingen fått kraft nog att sjelf kämpa
sig fram. Med ett löfte om adoption skar jag
vingse-norna af hans vilja. Han föll liksom hans far fallit

- och sedan försköt jag honom, bestraffade mig sjelf
genom att göra honom olycklig."

Gubben lutade hufvudet i- handen och hans ögon
glänste af ett par tårar.

Hans fru lät känslan storma öfver. Ändtligen
sade hon: "och Adelaide är således den enda
qvarvarande försoningslänken mellan förr och nu; hon är
en försoningens, en tröstens engel för dig - för den
gamle Sellner och för mig. Hon och ingen annan än
hon kan återknyta de brustna banden."

"Hon blefve mig en oupphörlig förebråelse."

"Nej, ack nej, Lindau - ej en förebråelse, utan
välsignelse. Ack, hvad vi begge skulle täfla att älska
dig - du skulle få se att Gud förlåtit dig och
välsignat dig för det goda du velat. Gud ser ej till kraften,
ty den är Hans gåfva, utan endast till viljan, ty den
är vår egen."

Friherrinnan egde denna oemotståndliga
öfvertal-ningsförmåga, som tillhör hvarje bildad qvinna, hon
må vara god eller ond, flärdfri eller intrigant, och
sålunda bringade hon det snart så vida. att excellensen
ingick på hennes förslag att taga Adelaide i huset
och adoptera henne som dotter.

Mannen har kraft nog att lik ett lokomotiv dra
en hel train af väldiga verldshändelser med sig, att
rycka tiden framåt uti ilande fart; men det är
qvinnan, som jemnar vägen och bygger banan - och der
måste han dock gå. Stackars män, om ej banan vore
lagd, skulle ni och hela trainen af er ära störtas öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free