Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mor och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
vanliga så kallade välgörande ändamål. Emellertid,,
hvem är mig väl närmast, mitt eget barn eller dessa
uslingar, som lefva i moralisk förnedring? Svaret ger
sig sjelf. Det är blott en jargon att man bör hjelpa
dem, som ej vilja hjelpa sig sjelfva."
"Sällan får man tack derför", inföll löjtnanten.
"Aldrig - men hvad gjorde väl det, blott de
hade känsla nog att tacka Honom, från hvilken all
god gåfva kommer; men dertill sakna de den religiösa
grund, som är nödvändig för så väl andligt som
tim-ligt välstånd."
"Ack, min mor! ni talar härligare än Wallin; så
från hjertat kommer det icke och så förmår det ej
heller träffa hjertat."
"Säger du det? Ja, allt detta har jag lärt mig i
lifvets hårda skola; men det är sent, lyktorna släcks
kanske snart. Löfberg skall följa dig rned lykta -
här är så osäkert på Stockholms gator."
"Ack nej, mamma."
"Jo, käre Gustaf, det är min vilja."
Friherrinnan ringde, betjenten Löfberg fick
befallning att följa löjtnanten med lykta, och några
ögonblick derefter var den älskade sonen borta.
Friherrinnan satt länge tyst. Ändtligen sade hon
sakta vid sig sjelf: "jag fruktar alltid att någon olycka
skall hända Gustaf; men det går ej an att han bor
här, fastän Lindau velat det. Huru lätt skulle ej Gustaf
kunna göra sig misshaglig för den stackars känslige
Lindau, om han vore under daglig tillsyn. Gustaf är
ung, oförsigtig - med ett ord - han får ej bo här
- han betalar sin hyra sjelf, håller sig sjelf med
uniformer - betalar sjelf sina skulder - med ett ordr
Gustaf är en sparsam yngling i Lindaus ögon, och
jagar så svag för Lindau att han måste påminna mig att
bjuda hit min egen son. Längre kan ej en makas
kärlek gå. (Med en djup suck.) Det är ändå fasligt
att menniskorna måste bedragas för att vara lyckliga."
Efter denna monolog gick friherrinnan till sin
athenienn, drog fram en liten sammetspall, nedföll på
knä för Frälsarens bild och bad - bad varmt och
ifrigt för allt som hon hade kärt i verlden, sig sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
