Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En huslig scen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
"Jaså, det var den der löjtnanten."
"Ja, min Gud, det var en hygglig karl den söte
löjtnanten."
Patronen rodnade.
"Han var inte gammal och nyttjade inte peruk."
"Hvad menar du? Är du näsvis?"
"Nej bevars."
"Akta dig!"
"Tackar för ljusblått, lille patron", sade jungfrun
och sprang sin väg.
Patronen hade oändligt många gånger af sin hustru
fått veta, att kan ingenting hade att säga öfver hennes
tjenstefolk, och frun hade ock så tagit makten, att
"hennes folk" på sin höjd respekterade herrn i huset
som fruns inspektor eller rättare.
Utan att patronen kunnat hindra det, hade ett slags
kamratskap uppstått mellan fruns jungfru och fruns
betjent och honom sjelf; ty huru hjelpa det utan att
köra begge på porten; men detta hade blifvit en scen,
och bakom scenen såg patronen alltid i andanom sin
kära svärmoder och fröken Enochina - och dialogen
med dem ville han för ingen del repetera, synnerligen
som han hade att bereda sig på att hans egen skatt
skulle först dåna och sedan i långa tiden lida af
nervattacker.
Han sväljde således förtreten så godt han kunde
för att ej få sitt hus till ett lazarett med två så
moraliska och tillika ampra sjukvakterskor som svärmor
och svägerska.
Men en gång måste det ändå bli en brytning, ty
kassaboken visade oupphörliga påkänningar; hans eget
lynne led, så att han ej som förr såg efter sin egendom;
men när skulle utbrottet ske? Patronen hade ej mod
att bestämma dagen.
Patronessan hade genast vid sin hemkomst
förbehållit sig egna rum, och dessa hade blifvit en
helgedom, dit patronen ej fick inträda utan lof.
Majorskan och fröken Enochina hade så klart låtit
patronen förstå, att de ej ämnade tåla att den
"stackars varelsen" förföljdes i sin enda "fristad", att
patronen, hvarje gång han tänkte på att vrida om nyckeln
i finins dörr, liksom tyckte sig brännas af en nässla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
