Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En huslig scen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
"Ungdomen? - Hm, håret är nog bra, lilla pulla,
mamma menar inte så illa."
"Jaså?!? Min goda man vill ge mig en
tillrättavisning i barnens närvaro. Jag tackar!"
"För ljusblått", mumlade kammarjungfrun bakom
patronen.
"Tig hon, näsperla!" utfor denne, som fann att
han måste utbryta. "Vet hon inte skäms!?"
"Lilla Silfvergrens
"Men jag tål ej näsvisheter."
"Kära du, hon är i min tjenst, och således är det
jag, som skall tillrättavisa henne - Finette skall tiga,
då patron talar - jag befaller Finette att tiga."
Patronen bet sig i läppen.
Han, som varit allrådande, då salig Sara lefde,
måste nu tåla allt för husfriden.
Samtalet kom åter i gång, men på det hela
liknade de begge makarnes konversation i det närmaste
uppnystningen af en illa intrasslad garnhärfva, som
oupphörligt fastnar och oupphörligt går af.
Så fortfor det dag efter dag, och allt tyngre blef
patronens sinne.
Hans fåfänga eller hans mest framstående drag
fick oupphörligen nya stötar, utan att han egentligen
kunde uppgifva något bindande bevis på att han borde
vara olycklig - att han var det, så mycket var klart.
Hvar han kom frågade man med mycket intresse
efter hans "älskvärda" hustru, den "söta", "milda
varelsen", och vid mer än ett tillfälle fann han sig
afundad, något som ändå var en balsam och som
gjorde att han något höjde på hufvudet och åter korn
in i sin gamla jargon.
Men dessa lindringens ögonblick voro få,
hvaremot de obehagliga voro rnånga, och dessutom hade
han under salig Saras tid varit så pass herre i sitt
hus, att alla nu beundrade det englatålamod, som
behöfdes för den unga frun för att fördraga alla sin mans
egensinnigheter. Han stod således illa på alla håll och
måste, han måtte bära sig åt huru han ville, alltid
hä torten af en ruptur.
Så hade nu två år förflutit i det nya äktenskapet,
och ännu fortforo följderna af mötet med Gustaf Herr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
