Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En huslig scen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
man och de idéer han inplantat hos den unga frun
om qvinnans sjelfständighet.
Hon var och blef en "slafvinna", fastän hon drack
kaffet på sängen, sydde tapisseri och läste Georg Sand;
hon var och blef en stackars "barn- och
sjuksköterska", fastän hon aldrig såg om barnen, om ej för att
passa ett nytt snörlif eller låta anställa stortvätt med
småherrskapet; ty af alla moderliga pligter kände hon
ej någon annan eller högre än att hä ungarna snygga
och presentabla; men detta var också nog för "andras
ögon" och derför var patronen den lyckligaste man i
verlden i andras ögon.
Ingen menniska undrade på att den unga
patro-nessan icke skötte sitt hushåll, en hvar begrep att
salig patronessan varit en arbetsmyra, som hjelpt till
att sätta huset på fötter, men som långt ifrån var en
menniska för sällskapslifvet - hon var den prosaiska
nyttan; men med den unga hade behagen, gratierna
flyttat in i huset och gjorde det till hvad det borde
vara, ett gästfritt hus, der rnan fick god mat, goda
viner och nöjen af alla slag.
Patronen hade således numera ofta den fägnaden
att se gäster från staden, hela karavaner, som
vallfärdade till Trollinge, liksom museimännen till Mekka,
för att tömma patronens portvin och madeira lika
flitigt som de troende det heliga vattnet ur Zemzems
brunn. Alla beundrade den älskvärda värdinnan och
blott fördrogo mannen som ett appendix.
"Det går inte längre an", mumlade patronen
många gånger, i synnerhet då räkningar ankommo,
som bevisade huru verkligen "dyrbar" hans husliga
lycka var; men han skrufvade sig att bryta löst -
att göra en synlig ruptur.
Ändtligen en vacker dag erhöll han en räkning,
som bragte saken till det yttersta - den lydde på
trettioåtta par handskar, hvardera paret a 3 riksdaler
24 skillingar.
"Hvad? Hvad är detta, har min hustru tagit
trettioåtta par handskar på tre och en half månad?"
Jo, så förhöll det sig.
Patronen blef ursinnig och tänkte: "Nu eller
aldrig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
