- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
280

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En huslig scen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

280

Det var på morgonen omkring klockan tio, frun hade
nyss fått upp sitt kaffe. Detta stegrade vreden till
kokpunkten.

Patronen kom upp och tog dristeliga i nyckeln,
vred örn och kom in.

"Är frun uppe?" frågade han kammarjungfrun,
som gensköt honom.

"Nej bevars, frun är ej väl"

"Jaså, hon är inte väl, det gläder mig", yttrade
patronen och klef in i det allraheligaste.

Frun hvilade ännu, men på nattduksbordet lågo
en hop uppslagna böcker, och då mannen inträdde,
samlade hon ihop en mängd bref, som hon stoppade
under hufvudkudden.

"Min Gud! hvad vill du? Jag är ej väl."

"Säg att du mår som en skotrasa, men kom inte
med det fördömda: jag är ej väl", började patronen.
"Hvad är detta? (visande räkningen) trettioåtta par
handskar på tre och en half månad - är det skick
och skäl? Sliter Hennes Majestät Drottningen så många
på sina händer - hä!?"

"Rasar du, Silfvergren?"

"Ja, det gör jag. Hvad är det för bokskräp du
har? Salig Sara såg aldrig i bok, nej, det gjorde hon
inte; hon skötte sitt hushåll, sina barn, sin man -
hon steg upp klockan fyra om morgonen och senast
fem - hon drack kaffe på bit och doppade inte -
derför är hon salig hos Gud i himlen - ja, det är
hon. Jaså - hvad är det? (fattande en af de granna
böckerna) Georg Sand, (fortsättande undersökningen)
Ida Hahn-Hahn. Hm, hvad är det för skräp?"

Patronen, som nu ville göra effekt, tog böckerna
och kastade dem i kakelugnsbrasan.

"Min Gud! min Gud! Finette! Finette!"

Flickan kom in.

"Gud! Finette! rädda mig från den rasande
menniskan, låt Appel genast sätta sig på en häst och
bedja mamma komma hit."

"Mamma!" Vid detta ord stannade patronen midt
på golfvet; han hade i sin vrede ej kommit ihåg den
kära, älskade mamma.

’’Stopp, Finetta! Ännu är jag herre i mitt hus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free