Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En huslig scen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
händer, ty så brukade han alltid, när han hörde en
predikan eller eljes något, som han hvarken bemödade
sig eller mäktade begripa, men som han ändå måste
höra till slut.
"Hm", började han derföre, "hm, herr doktorn
flyger alldeles från ämnet, ty här är nu inte frågan
om, hm - något himmelskt äktenskap, utan ett helt
simpelt och borgerligt sådant, som brukas nu för tiden
och som våra förfäder brukat före oss, nämligen så
att man i Guds namn låter sammanviga sig med en
menniska, hvilken man vill ära och älska som sin äkta
hustru."
"Och har ni ärat och älskat edra hustrur?"
"Ja, Herre Gud, det måtte väl ej felat!"
"Om ni ärat och älskat er förra hustru, så hade
ni ej genast efter begrafningen funderat att få en
annan; ni hade haft aktning för hennes minne, ni hade
funnit i er själ något, som sagt er, att ni ännu var
hennes make inför Gud, der hon nu är - och om ni
valt en efterträderska, så skulle hon varit andligen
densamma som hon. Men det der tycks ni ej förstå.
Har ni väl älskat och ärat er nuvarande hustru?"
"Ja, min Gud! mer än man kan föreställa sig.
Gjorde jag ej första sommaren, oaktadt alla mina
affärer hemma, en lång resa för att muntra upp henne;
det blef mig dyrt, ty hammarsmederna sålde tjufjern
till bönderna och kolmätaren tog mot kolryssarne
omätta - det blir pengar det. Nå kunde hon peka
på något, som hon inte fick? Gaf jag henne inte siden,
blommor, schalar, handskar och skor, en sådan hop
att hon kunnat vandra till Rom torrskodd och hä
kläder till domedags otta? Var jag inte uppmärksam?
Var jag ett ögonblick ifrån henne? Försökte jag inte
att vänja henne att bli kär i mig - ty det är bara
vana, det såg jag med salig Sara."
Doktorn började skratta.
"Tycker doktorn att det är löjligt att min hustru
ruinerar mina affärer, så att de stackars barnen en
gång kanske för hennes skull måste bli arftösa?"
"Nej, det är visst inte löjligt; men hvems är
skulden?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
