- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
296

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En utflygt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296

"Och du håller ändå af mig? frågade prosten Pihl
nästan hvarje dag, till hälften tankspridd, till hälften
skakad af en stark känsla.

"Ja, goda pappa! visst gör jag det", sade
Adelaide och betraktade den gamle med frågande blickar,

"Hm - ja, jag tror det, barn, dina ögon ljuga
icke, jag ser det, dina ögon ljuga icke."

"Men, goda pappa."

"Ingenting, barn, ingenting", sade prosten många
gånger; men just detta "ingenting" röjde att det var
någonting. "Sitt öde kan ingen veta, lilla Adelaide",
började han åter, "Guds underliga vägar kan ingen
utransaka, hm - och..."

"Tala ut, pappa, är du missnöjd med mig?"

"Nej, bevara mig Gud, missnöjd, nej, bevara mig
Gud; men jag rnenar så att du kunde - om du blef
rik och lycklig - så kunde du –"

"Jag är väl inte rik", sade Adelaide, "men lycklig
är jag - bara det går väl för–––pappa och Axel."

"Hrn, vi skola hoppas till Gud att allt går honom
väl, ty på hafvet är Han mäktig såsom på jorden och
i himlen. Men, barn, om du blef rik och förnäm och
så vidare, så glömde du väl inte -" Den gamle kunde
ej fortfara, utan upprepade med bruten stämma blott
"glömde."

Adelaide märkte ej hans rörelse, som hon
dessutom ej kunnat förklara. Hon började skratta. "Rik
och förnäm, pappa? Om jag skulle bli rik och förnäm,
*så skulle pappa också bli rik och förnäm, ty eljes blir
det väl intet. Men, pappa, nu måste jag ner och se
till väfvarne. Adjö, pappa lilla!" ropade hon och flög
ifrån honom.

"Sellners bref är", började prosten, framtagande
ett bref, "ganska upplysande; han bevisar att Adelaide
är honom närmare än mig. Hvilka besynnerliga
sammanställningar! En rik, mycket rik flicka i mitt hus,
en arftagerska, hvilken kommer hit som hittebarn -
och nu vill hela verlden ega henne, ta henne ifrån mig
- hm - ske Guds vilja."

Prosten Pihl var utan gensägelse all gudomlig och
mensklig ordning undergifven, det vill säga, han var
af ett passivt och kontemplativt lynne, lefvande blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free