Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En utflygt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
"Ja, ja - det skall du få."
"Jag vill hä min frihet att återvända hit."
"Det kan jag ej lofva; ty om excellensen upptar
dig sorn dotter -"
"Det blir jag aldrig, jag går ej in på att byta
om far. Här är mitt hem, pappa har varit min far,
då jag var arm och liten, då jag var värnlös och utan
skydd - och derföre blir han det han varit och är
- detta beror på mig."
"Du har en stark vilja."
"Ja, gamle Sellner", sade Adelaide småleende;
"det har Georgsson lärt mig, då han sagt: lita på
ingen annan än på dig sjelf, på Gud och den -
Georgsson har ibland underliga sammanställningar,
men så sade han - och den, som du näst Gud älskar
mest – din man, när du får någon."
"Ja, ja, du kan hä rätt."
"Älska alla menniskor, sade Georgsson, som dina
syskon, men vänta hvarken tro eller kärlek igen mer
än af en, den som Gud dig beskär."
"Deri kan han hä rätt."
"Men låt oss nu gå ner till pappa, ty han är
orolig. Nämn ingenting om vår öfverenskommelse;
det skulle kunna falla pappa in att sjelf vilja reda sina
affärer - men det kan han icke. Derföre låt blott
skulderna försvinna, låt diskontbrefven och krafbrefven
uteblifva - då mins han intet annat än att han sjelf
betalt dem."
Prosten Pihl hade, som alltid då han var "bringad
ur esse", gått fram och åter på sitt golf, plockat ner
och åter satt upp böckerna i sin hylla, lagt papperen
både i ordning och åter i oordning; ty han väntade
på utslaget af sammankomsten.
"Nå Gudi lof, ni se glada ut. Herre Gud, hvad
det var väl", sade han. "Och du flyttar?"
"Ja, pappa!"
"Gud ske lof för det, hm, Gud ske lof! Eljes så
kunde man tro mig hä motarbetat planen, man kunde
tro mig vara en intrigant, dålig menniska."
Både Sellner och Adelaide började skratta, så
befängd föreföll dem denna förmodan.,
"Ja,, det är ingenting att skratta åt, att en hederlig
Samvetet. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
