Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En utflygt - Adelaïdes lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man blir ansedd för en dålig, falsk menniska", återtog
prosten; "och om jag i hemlighet arbetat mot Adelaïdes
lycka, så hade jag varit en dålig menniska, inte sant?"
"Men, goda pappa, det hade ingen trott."
"Säger du det, barn? Jo, det kunde kanske händt,
hm, man kan inte veta hur folk kan uttyda allt. Hm,
det var sant. Jag är visst skyldig bror Sellner en hop
penningar?"
"Åh, det är en obetydlighet."
"Nej men det var inte så obetydligt; men inte
vill jag ta betalning för mitt eget barns uppfostran
– det skall jag betala."
"Ja, det förstås", sade Sellner, "det är klart – jag
ämnar inte skänka efter."
"Tack, bror Sellner! jag var riktigt rädd att du
skulle komma med något sådant; men betala vill jag
naturligtvis."
"Ja, det är klart."
-
Adelaïdes lycka.
Friherrinnan von Lindau hade sjelf rest för att
hemta sin dotter, som hon kallade Adelaïde. Sant
är att hon gjorde allt för att intaga den unga flickan
för det nya lif hon skulle föra, men Adelaïde tycktes
icke uppfatta allt det härliga så, som friherrinnan
önskade; men, tänkte denna, i Stockholm, omsvärmad
af beundrare (ty vacker var hon, det var onekligt),
från morgon till afton sysselsatt med nöjen, skall hon
snart glömma sina forna simpla idéer.
Vagnen stannade vid Lindauska huset, fotstegen slogos ner
och en hel svärm betjening trängde sig kring vagnen.
De begge fruntimmerna välkomnades på det ståtligaste.
"Ser du, barn", hviskade friherrinnan, "detta är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
