- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
308

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelaïdes lycka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

roa dig med – se här, släpp ner en oblat – nej
se huru snälla de äta genast."

"Tack, goda tant!" sade Adelaïde, generad af glansen
och härligheten; "men ombytet gör mig betryckt."

"Åh, du vänjer dig snart, mycket snart, mitt bara!
(Till en betjent:) Är excellensen hemma?"

"Nej, han är på embetsrummet."

"Jaså – ack, Adelaïde! Lindau får så sällan vara hemma,
hela hans lif är helgadt åt statens tjenst."

Detta var också en sanning. De, som stå nedanför
samhällets höjder, taga sällan annat än de höga
lönerna i betraktande. Man tycker i allmänhet att
det är rasande lätt att styra, att befalla, att vara en
mecenat o. s. v., men man glömmer ganska lätt huru
mycket allt detta kostar dess innehafvare. I Sverige
är kanske "arbetet" strängare än i något annat land.
Vårt samhällsskick har småningom omformat sig från
den tiden, då konungen och hans herrar sutto till tings
på högen, med lagmannen gent emot sig och det
beväpnade folket rundt omkring.

Svenskarne ha således en vana att i allt, stort
och smått, gå till kungs – de äro alla rojalister och
begripa verkligen icke huru de skulle bära sig åt, om
ej den allra minsta fråga skulle kunna hänskjutas till
konungen. De nöja sig ej förr än de, liksom deras
fäder brukade, fått höra konungens utslag, och hela
skilnaden är att det fordom afgafs muntligen, men
nu skrifves. Man må klandra denna egenhet, som
finnes hos folket, men ej hos regeringen, som troligen
ganska gerna skulle afsäga sig bestämmande
rättigheten i en mängd småfrågor, hvilka nu lika laviner
oupphörligen ökade störta öfver den och gör att de högre
embetsmännen äro öfverhopade med göromål, som
ofta genom sin mängd hindra dem från att med nog
kraft handhafva de stora.

Detta var också orsaken till att excellensen von
Lindau, en duglig och outtröttlig embetsmän, ännu i
detta ögonblick, fastän åldrig och sjuklig, spände sina
sista krafter, för att rulla den högre administrationens
Sisyfusklippa. Han hade vanan att draga denna
tyngd, hade en hel lifstids erfarenhet och en djup
blick in i hela detta intrasslade maskineri, som rör sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free