Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sex dagar derefter - Åter fattig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
tillbaka, föll hon gråtande i hans armar och sade:
"Man gjorde afskedet lättare än jag trodde, man
förolämpade mig, man hade till och med fört excellensen
bakom ljuset, så att han också sade mig skarpa saker;
men slutligen tog han mig i famnen, kysste mig ömt
och hviskade i mitt öra: Adelaide, jag lyckönskar dig
till en bättre, en ädlare lycka än här.77
"Han insåg således allt - ack, den ädle mannen!"
inföll doktorn. "Men han har invigt sitt hela lif åt
förställningen och tålamodet och bär sin ålderdoms
dårskap med resignation. Ja, Adelaide, honom skulle
du trösta och stödja - om du kunde det - men du
kan det icke - i morgon resa vi."
Åter fattig.
Syster Helena blef ej litet förundrad, då brodern
en vacker dag återkom i fruntimmerssällskap. Hon
bytte genast om negligé för att visa sig med värdighet
och trädde i dörren, litet förtretad öfver att "han, den
välsignade menniskan", nu, som ofta förut, kom med
främmande midt i middagshugget; ty Anders Petter,
hette det, tänkte sig aldrig före.
"God dag, Helena! Ser du, här har jag med mig
en flicka - du känner väl igen henne?"
"Nej, inte det jag - mjuka tjenarinna!’7
"Känner inte tant igen mig?"
"Kors, inför Gud, det är lilla ’Lida’ - ja, det är
lilla Lida. men hvad hon har vuxit och vuxit till sig
- hon är ett riktigt gentilt fruntimmer."
I denna anmärkning hade gumman rätt, ty så
mycket hade Adelaide vunnit på sin Stockholmssejour,
att hennes af naturen så goda anlag, hennes förut
älskliga sätt att vara hade fått en viss hållning och
jemn-het, som utmärkte henne framför andra.
Adelaide var således genast introducerad i huset;
men det var ej utan en viss grämelse syster Helena
satte fram dillköttet och soppan och ej hann med att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
