- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
338

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

338

"Men nu, min flicka, är du hvarken hos pappa
Pihl eller hos tant Lindau, utan du är hos doktor
Georgsson och hans allvarsamma syster, som blott på
stora högtidsdagar nyttjar gula band i negligén, icke
sig utan festen till prydnad, det förstås."

"Ja, onkel - jag har också tänkt derpå."

"Kom vidare ihåg att du är ett fattigt barn,
alldeles som i forna dagar - att din så kallade lycka
endast var en liten lek af dessa väsen, som roa sig
med oss. Vet du, jag har ibland roat mig med att
lägga hinder i vägen för en myra, och sett huru hon
arbetat för att öfvervinna dem - då har jag ofta
tänkt: kanske det finnes väsenden öfver oss, som roa
sig på samma sätt med oss och vår höga vishet. Vet
du, när det ibland går på tok med menniskornas
präktigaste förhoppningar, så ser det underligt ut - men
ihärdigheten vinner. Således, min flicka, lägg bort din
lärdom, den smula pjåkighet du lärt dig af gumman
Pihl - och följ din natur, den är kraftig och lefvande."

"Jag skall försöka", smålog Adelaide, "det vet ni
ju bäst, som lärt mig koka mat."

"Också Axel behöfde den upptuktan han fått -
blindheten - det der egyptiska mörkret, i hvilket han
satt, gjorde att han gick in i sitt eget hjerta - och
man blir ej hvad man bör blifva, om man ej får
tillfälle att studera sin egen varelse - taga reda på alla
dessa sig korsande trådar, som utgöra ett lynne; man
rnåste hafva sin karaktär i sin hand, som konstnären
sitt verktyg - det är dygdens teknik, utan hvilken
man lika litet är i stånd att bli en ädel menniska, som
det är möjligt att bli målare utan att kunna handtera
penseln eller blanda färgerna. Man kan hä en ädel
natur; en okunnig stackare, som ej kan rita ett streck,
kan inom sig hä Rafaels anlag; men ingendera blir
dock, den ena ädel, den andra en Rafael. Derför var
det rätt väl att Axel blef blind - och att han nu ser
igen; hvad han såg i sin blindhet - det kan han nu
måla."

Ett år förgick. Adelaide var fliten sjelf och blef,
som Georgsson sade, med hvar dag mera praktisk, så
att sjelfva syster till slut måste träda i skuggan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free